-Tillväxten ett hot. Läs Samuel Strandbergs inlägg

”Endast tillväxt kan klara klimat och miljö” är rubriken på en debattartikel i DN den 28 november av Tällberg-stiftelsens ordförande Bo Ekman.

Både rubrik och artikel ger uttryck för den aningslösa, nästan religiösa, tron på tillväxten  som ett allt överordnat mål och verktyg för våra strävanden.

 I själva verket förhåller det sig precis tvärtom. Tillväxten måste betraktas som ett hot. 

Grunden till detta hot är befolkningstillväxten som leder till  en skenande urbanisering med stadsområden där levnadsförhållandena är omänskliga.

Enligt prognoser kommer 90 procent av människorna att leva i städer vid kommande sekelskifte mot 50 procent nu. Urbaniseringen är som en giftig mögelsvamp som växer ut över planetens yta i form av ändlösa och tröstlösa slummer. De som tvivlar på denna beskrivning rekommenderas besök i Mumbai, Cairo, Mexico city, Lagos eller Sao Paulo för att nämna några exempel.

Tillväxten/urbaniseringen skapar svåra eller obotliga problem. Mest akut torde vattenbristen vara. En växande andel av storstädernas befolkningar får redan nu nöja sig med att ha vatten i kranarna endast ett par timmar per dag. Bristen på vatten gör sig kännbar även i så kallade utvecklade länder, och storstädernas vattentäckter och recipienter blir alltmer mättade med avloppsvatten. Themsen, Londons välkända flod, är nu så förorenad att även roddtävlingar på dess yta visat sig vara hälsofarliga för roddarna.

 Den ständiga och eftertraktade tillväxten av produktionen(BNP) skapar  avfallsmängder som blir alltmer ohanterliga, och luftföroreningarna utgör en påtaglig hälsorisk i de flesta storstäder.Att föda en ständigt växande befolkning blir allt svårare, vilket oundvikligen leder till högre livsmedelspriser, främst till men för de fattiga..

 Även ”tillväxtkramare” som Bo Ekman är tveksam inför utvecklingen. ”Vi måste ta hänsyn till den ekologiska bärkraften för framtida produktion och expansion. Hur länge vågar man såga i den gren man sitter på?”frågar han ängsligt i ett ögonblick av klarsyn. ”Det finns gränser som är absoluta, i naturen och i människokroppen”.

Så sant! 

Våra politiker undviker dock att behandla dessa frågor, man hänger sig i stället åt att en vansinnesdans kring guldkalven (BNP-tillväxten) i en aningslös framtidstro.

 Debatten bör handla om hur vi skall kunna skapa ett samhälle och en livsstil som är anpassad till ekologiska realiteter.  Om man misslyckas med detta  och fortsätter med att utplundra planeten,  kommer 2000-talet att få uppleva ett antal ekologiska katastrofer.

 
Samuel Strandberg,
f.d. kommunalpolitiker

2010-12-06

Farstavägen 37 12334 Farsta
tel 08-604 29 24

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0