Staden åsidosätter visionerna SvD 1 december 2011
DEBATT Vision och verklighet står långt från varandra när det gäller Nya Slussen. Staden har varken beaktat det goda samtalet eller det kulturhistoriska riksintresset, skriver arkitekterna Ulla Joneborg och Per Linder.
Planerna för Nya Slussen står ofta i direkt motsättning till förslaget Stockholms nya gestaltningsprogram Arkitektur Stockholm. I Slussenfrågan har Stadshuset inte velat föra det ”goda samtal” som ska råda i frågor om Stockholms stadsutveckling och arkitektur.
Visionen: ”Stockholms stad har planmonopol, vilket innebär att kommunen bestämmer hur mark skall användas och bebyggas. Planmonopolet är ett starkt verktyg som kan användas för att formulera kvalitetskrav i detaljplaneprocessen.” (Citat från sid 1 i Arkitektur Stockholm)
Verkligheten: På ett tidigt stadium i planprocessen såldes en byggrätt om 35000 kvadratmeter för en underjordisk galleria till KF och Folksam. Denna stora yta låser höjden vid Södermalmstorg, vilket medför en 12 meter hög trappa från kajen till torget, en onödigt lång och förfulande bro ned mot Skeppsbron och utfyllnad av kajen ut mot Strömmen. Härigenom förlorade staden möjligheten att finna den mest funktionella lösningen och den för stadsrummet vackraste gestaltningen.
Visionen: ”Om staden tydliggör sina ambitioner, planer och program i tidig dialog skapas förtroende för stadsbyggandet hos medborgarna. Därmed skapas också förutsättningar för goda samtal om stadsutveckling och arkitektur i Stockholm.” (sid 16 i Arkitektur Stockholm)
Verkligheten: Nya Slussen har engagerat ovanligt många stockholmare. De planerade husen på Södermalmstorg som skymde utblickarna mot Strömmen och Gamla stan ledde till en folkstorm. Detta medförde att några hus togs bort, men fortfarande är stora delar av utsikten skymd.
Det finns flera exempel på stadens brist på lyhördhet. Alla de grupper som har utarbetat egna förslag till stora kostnader kan vittna om stadens totala ointresse.
I vissa fall har redovisningen av stadens förslag varit så missvisande att det till och med försvårat en kritisk granskning. Under hela planeringstiden har det som grundförutsättning hävdats att tunnelbanan inte får röras. Men nu när det är dags för beslut i kommunfullmäktige vet vi att SL har konstaterat att tunnelbanebron över Söderström är i så dåligt skick att den måste totalrenoveras eller helt byggas om, med långa avstängningstider till följd.
I Slussenärendet vill staden inte föra det ”goda samtal” som förespeglas i Arkitektur Stockholm.
Visionen: ”En av utgångspunkterna vid planering och utveckling av staden är därför att ta hänsyn till värdet av riksintresset.” (sid 29 i Arkitektur Stockholm)
Verkligheten: Gamla stan och Riddarholmen utgör kulturmiljö av riksintresse, så även sambandet mellan 1600-talsbebyggelsen på Skeppsbron och kring Södermalmstorg, vattenrummet med mötet mellan Mälaren och Saltsjön, liksom de enastående utblickarna från Gamla stan och Södermalm. Slussen är således i sin helhet belägen inom ett område av riksintresse för kulturmiljöer.
Stadens slutliga bearbetade förslag innebär att utblickarna kraftigt beskärs, särskilt framför KF-husen. En hög åttafilig, bred motorled riktas rakt mot Skeppsbron och landar över gatunivå och utanför kajkanten. Den kulturhistoriska utredning som visar att förbindelsen från Söder till Gamla stan traditionellt varit ett näs har glömts bort.
Det kulturhistoriska riksintresset har inte beaktats när Nya Slussen har planerats.
Ulla Joneborg Per Linder Arkitekter SAR/MSA
