Nya Slussen från gamla stan



Detaljplanen för Slussen antagen av kommunfullmäktige 12 december 2011
stadshusmajoriteten m, fp, kd, c. S och mp röstade emot
Bilden visar byggnaderna framför KF-husen och på Södermalmtorg samt 
det stora trappsystemet


Staden åsidosätter visionerna SvD 1 december 2011

DEBATT Vision och verklighet står långt från varandra när det gäller Nya Slussen. Staden har varken beaktat det goda samtalet eller det kulturhistoriska riksintresset, skriver arkitekterna Ulla Joneborg och Per Linder.

Planerna för Nya Slussen står ofta i direkt motsättning till förslaget Stockholms nya gestaltningsprogram Arkitektur Stockholm. I Slussenfrågan har Stadshuset inte velat föra det ”goda samtal” som ska råda i frågor om Stockholms stadsutveckling och arkitektur.

Visionen: ”Stockholms stad har planmonopol, vilket innebär att kommunen bestämmer hur mark skall användas och bebyggas. Planmonopolet är ett starkt verktyg som kan användas för att formulera kvalitetskrav i detaljplaneprocessen.” (Citat från sid 1 i Arkitektur Stockholm)

Verkligheten: På ett tidigt stadium i planprocessen såldes en byggrätt om 35000 kvadratmeter för en underjordisk galleria till KF och Folksam. Denna stora yta låser höjden vid Södermalmstorg, vilket medför en 12 meter hög trappa från kajen till torget, en onödigt lång och förfulande bro ned mot Skeppsbron och utfyllnad av kajen ut mot Strömmen. Härigenom förlorade staden möjligheten att finna den mest funktionella lösningen och den för stadsrummet vackraste gestaltningen.

Vid stora projekt där allmänintresset måste råda över kommersiella intressen bör sådana avtal undvikas. Vad hjälper annars ”planmonopolets starka verktyg”?

Visionen: ”Om staden tydliggör sina ambitioner, planer och program i tidig dialog skapas förtroende för stadsbyggandet hos medborgarna. Därmed skapas också förutsättningar för goda samtal om stadsutveckling och arkitektur i Stockholm.” (sid 16 i Arkitektur Stockholm)

Verkligheten: Nya Slussen har engagerat ovanligt många stockholmare. De planerade husen på Södermalmstorg som skymde utblickarna mot Strömmen och Gamla stan ledde till en folkstorm. Detta medförde att några hus togs bort, men fortfarande är stora delar av utsikten skymd.

Det finns flera exempel på stadens brist på lyhördhet. Alla de grupper som har utarbetat egna förslag till stora kostnader kan vittna om stadens totala ointresse.

I vissa fall har redovisningen av stadens förslag varit så missvisande att det till och med försvårat en kritisk granskning. Under hela planeringstiden har det som grundförutsättning hävdats att tunnelbanan inte får röras. Men nu när det är dags för beslut i kommunfullmäktige vet vi att SL har konstaterat att tunnelbanebron över Söderström är i så dåligt skick att den måste totalrenoveras eller helt byggas om, med långa avstängningstider till följd.

I Slussenärendet vill staden inte föra det ”goda samtal” som förespeglas i Arkitektur Stockholm.

Visionen: ”En av utgångspunkterna vid planering och utveckling av staden är därför att ta hänsyn till värdet av riksintresset.” (sid 29 i Arkitektur Stockholm)

Verkligheten: Gamla stan och Riddarholmen utgör kulturmiljö av riksintresse, så även sambandet mellan 1600-talsbebyggelsen på Skeppsbron och kring Södermalmstorg, vattenrummet med mötet mellan Mälaren och Saltsjön, liksom de enastående utblickarna från Gamla stan och Södermalm. Slussen är således i sin helhet belägen inom ett område av riksintresse för kulturmiljöer.

Stadens slutliga bearbetade förslag innebär att utblickarna kraftigt beskärs, särskilt framför KF-husen. En hög åttafilig, bred motorled riktas rakt mot Skeppsbron och landar över gatunivå och utanför kajkanten. Den kulturhistoriska utredning som visar att förbindelsen från Söder till Gamla stan traditionellt varit ett näs har glömts bort.

Det kulturhistoriska riksintresset har inte beaktats när Nya Slussen har planerats.

 Ulla Joneborg Per Linder Arkitekter SAR/MSA

 


Kritik mot Slussen saknar täckning Svar i SvD 7 december 2011

 DEBATT Den kritik mot brister i bland annat tillgänglighet och budget som framförts i debatten om Nya Slussen stämmer inte. Det menar Slussenprojektets Andreas Burghauser och Martin Schröder.

Det går inte att renovera dagens Slussen. Betongen och grunden är alldeles för dåliga och hela anläggningen sjunker. Just nu kostar underhållet 10–15 miljoner kronor om året, för att hålla Slussen säker fram till ombyggnad. Det är dubbelt så mycket som underhållet av stadens alla andra broar tillsammans.

Möjligheten att återuppbygga Slussen har utretts. I samrådet 2007, vars utställning besöktes av flera tusen stockholmare, presenterades det vinnande förslaget från tävlingen 2004 och ett alternativ med återuppbyggnad av klöverbladsprincipen. När stadsbyggnadsnämnden i december 2007 fattade inriktningsbeslut, med vägledning av det genomförda samrådet, bestämdes att en återuppbyggnad av klöverbladsprincipen i framtiden inte är aktuell, allt i en demokratisk och för allmänheten öppen process.

Andra förslag har utretts. Ulla Joneborg, en av personerna bakom förslaget ”Ny syn på Slussen”, skriver den 1/12 att staden varit helt ointresserad av de privata förslag som kommit in. Ulla Joneborg tillsammans med fyra andra vill gräva ner tunnelbanan mellan Södermalm och Gamla stan. Representanter från staden och Slussenprojektet träffade de fem på flera möten under vintern och våren 2009 för samtal om deras förslag. En studie om ekonomi och genomförande av deras förslag presenterades också för politikerna under våren 2009. Politikerna fattade då beslut att inte gå vidare med deras idé. Studien tillsammans med beslut finns självklart tillgängliga för allmänheten.

Under planprocessen har många alternativ skickats in till stadsbyggnadskontoret, som gjort en redovisning och bedömning av dessa i en fördjupnings-PM som redovisas tillsammans med alla andra planhandlingar till den nya detaljplanen för nya Slussen. Allt i enlighet med rådande lagar och allt tillgängligt för allmänheten.

Inga marknivåer kommer att höjas. Det är tunnelbanan som bestämmer höjden på Södermalmstorg. Den höjdskillnad som finns i dag mellan Gamla stan och Södermalm kommer att vara den samma även med nya Slussen, skillnaden är att kajerna görs åtkomliga. Man kommer att kunna promenera precis nere vid vattnet, från Söder Mälarstrand till Stadsgårdskajen, eftersom Stadsgårdsleden kommer att vara överdäckad.

Ingen måste gå i trappor. Den som ska ta sig till fots från Gamla stan till Södermalm kommer att kunna välja gångbanorna på huvudbron, den nya gång- och cykelbron parallellt med tunnelbanebron eller lågbroarna i kajplan och sedan hiss, rulltrappa eller trappa upp till Södermalmstorg.

Det blir ingen jättegalleria. Den handelsplats som ska finnas på nya Slussen är ungefär lika stor som Ringen i andra änden av Söder, långt ifrån de 35000 kvadratmeter som tidigare funnits angivna i stadens dokument. Gallerian med dess butiker kommer att vara en del av den framtida mötesplatsen på nya Slussen som också kommer att innehålla kultur, kaféer, uteserveringar, en ny park och mer plats för människor och mindre ytor för bilar.

Vår budget är 8 miljarder. Ingenting annat. Det är vad vi som jobbar med projektet har att hushålla med och inom den kostnaden ska även bussterminalen rymmas.

 Andreas Burghauser, projektchef för Slussenprojektet och Martin Schröder, ansvarig planarkitekt för Slussenprojektet

 


RSS 2.0