Debatt Stockholm

När en ny version av Stockholms översiktsplan antogs 2010 upphävdes samtidigt den tidigare gällande Stockholms Byggnadsordning som varit kopplad till den förra översiktsplanen från 1999. Som ersättning för detta dokument togs beslut om att utveckla ett arkitekturpolitiskt program för Stockholm. Arbetet på ett sådant har nu pågått i två år och i juni 2011 presenterades det samrådsförslag som nu varit ute på remiss. I anslutning till detta ordnades en utställning på Kulturhuset som pågått under sommaren.

Utställningen blev dock en stor besvikelse, den gav ingen information om arkitekturprogrammets innehåll. Den gav i stället ett populistiskt intryck: man bibringades uppfattningen att alla skulle ha möjlighet att föreslå hur staden skulle planeras och utformas. Att detta är en professionell uppgift som kräver både kunskap, erfarenhet och inlevelse och en uppgift som normalt brukar utföras av kvalificerade arkitekter och planerare hade man valt att bortse ifrån. Är detta möjligen ett uttryck för den deprofessionalisering som pågår i samhället och som tydligen fått stort genomslag på Stadsbyggnadskontoret genom dess politiska styrning de senaste åren? Utställningen verkade vända sig till barn i förskolan eller lågstadiet, där det gällde att släppa loss kreativiteten. Man uppmanades sätta en knappnål på en karta, där man tyckte att man skulle kunna placera in ny bebyggelse i staden. Utställningen pågick dessutom under sommaren, en period då många av stadens invånare har semester och befinner sig på annat håll. De seminarier eller möten som ordnades i anslutning till utställningen var dessutom mycket dåligt annonserade. Det medförde att relativt få personer deltog i dessa möten och att den offentliga och professionella diskussionen om programmet i stort sett har uteblivit. Detta bekräftades också genom ett inlägg från Erik Jarlöv, ordförande i Stockholms arkitektförening, vid ett seminarium som ordnades på Färgfabriken den 13 september. Han menade att Stockholms arkitekter inte inbjudits att delta i diskussionen om det pågående arbetet, vilket måste betecknas som mycket märkligt.

Den ovan relaterade hanteringen av arbetet med Stockholms arkitekturpolitiska program verkar inte seriös. Och det rimmar dessutom illa med den officiellt deklarerade uppfattningen att stadsbyggnadskontoret och de ansvariga stadsbyggnadspolitikerna eftersträvar en dialog i arkitektur- och stadsbyggnadsfrågor med medborgarna i Stockholm. Med en sådan hantering slås man av misstanken att Stadsbyggnadskontoret inte vill ha någon mer ingående diskussion i dessa frågor. Denna bild förstärks också av hur Stadsbyggnads-kontoret hanterar inkomna synpunkter i samband med program- och plansamråd för aktuella stadsbyggnadsprojekt, t ex Norra Stationsområdet och Slussen. Här har en rad mycket vägrundade och tungt vägande synpunkter framförts men de har för det mesta inte beaktats.

Behovet av ett program för den långsiktiga utvecklingen av Stockholms arkitektur och planering måste betraktas som mycket stort, särskilt med tanke på att det pågår många stora stadsutvecklingsprojekt i staden. Flera av dessa byggprojekt har dessutom på senare tid genomförts med bristande hänsyn till de kvaliteter i stadsbilden som tidigare ansetts viktiga att beakta. Exempel på sådana projekt är konferensanläggningen Stockholm Water Front som tillåtits få en sådan höjd att den skymmer Stadshuset, stadens främsta symbolbyggnad. Vidare den föreslagna nya bebyggelsen vid Norra Stationsområdet, som innebär en mycket hög exploatering och med en skala och täthet som starkt avviker från staden i övrigt. Ytterligare ett mycket tveksamt tillägg till stadsbilden är det föreslagna mycket höga och dominerande bostadstornet på gasklockans plats i Hjorthagen intill Nationalstadsparken. För att inte tala om den nu pågående planeringen av Slussens

omvandling, som visar på en häpnadsväckande nonchalans mot stora stadsbyggnadskvaliteter som platsen har: ett fantastiskt läge i staden, där land- och vattenvägar korsar varandra. Sådana kvaliteter borde naturligtvis preciseras i ett långsiktigt arkitekturprogram för Stockholm och ligga till grund för den arkitektoniska utformningen. Det borde vara självklart att utgå från de funktionella kraven, dvs. vilka behov den aktuella anläggningen eller bebyggelsen ska fylla samt platsens läge och sammanhang i staden, dess stadsbyggnadshistoria och unika miljökvaliteter i form av topologi och övriga naturgivna förutsättningar.

När man läser det publicerade samrådsförslaget Arkitektur Stockholm med undertiteln "En strategi för stadens gestaltning" blir man rejält besviken. Texten innehåller en rad i ambitiösa formuleringar om eftersträvad hög arkitektonisk kvalitet. Men de är så allmänt hållna och opreciserade och ger ingen ledning eller precisering av vilka kvaliteter som ska beaktas i det arkitektoniska skapandet. Ibland hänvisar man till att dessa frågor är processbundna, vilket öppnar för ett förhandlingsspel och godtyckliga ställningstaganden. En ofta återkommande formulering är att man eftersträvar en arkitektur i "världsklass", men detta mantra upprepas så ofta att det blir löjeväckande. Dessutom verkar insikten om vad arkitektur i världsklass kan tänkas innebära vara dåligt utvecklad inom Stadsbyggnadskontoret. Detta illustreras tydligt av det aktuella förslaget till Slussens omvandling, där man i tron att man skapar "arkitektur i världsklass" är på väg att begå ett stort misstag. Man förstår inte att den föreslagna lösningen kommer att förstöra en plats och ett läge med unika förutsättningar som redan är i världsklass. Den föreslagna utformningen är en dålig funktionell lösning för denna viktiga knutpunkt för olika trafikslag samtidigt som man förstör de naturgivna kvaliteterna i form av storslagen utsikt samt möjlighet att avläsa stadens historiska utveckling.

De ovan relaterade exemplen visar på behovet av ett långsiktigt arkitekturpolitiskt handlingsprogram för Stockholm. Men det presenterade förslaget fyller i sin nuvarande form inte denna uppgift. Det är ingen njutbar läsning och uppfattas närmast som en byråkratisk produkt som återupprepar några mantra-liknande honnörsord från beskrivningen av promenadstaden i Översiktsplanen och Vision 2030. Det gäller t ex återkommande formuleringar om "arkitektur av hög kvalitet", "ett rikt och levande stadsliv", "attraktiv stadsmiljö", "trygghet" samt skrivningar om förstärkning av innerstaden och förtätningens välsignelser.

I inledningen hänvisas till ett särskilt arbete som pågår parallellt och som behandlar stadens parkprogram. Vidare hänvisar man till en särskild skrift som behandlar de olika stadsbyggnadskaraktärer som fanns beskrivna i den tidigare nämnda Stockholms byggnadsordning. Jag menar att dessa delar borde ingå i det arkitekturpolitiska programmet för Stockholm. Stadens byggnader och anläggningar, gator, torg och parker ingår i en helhet som måste beaktas när man gör ändringar och tillägg i stadsbyggandet.

Programmet behöver omarbetas och utvecklas om det ska bli ett användbart redskap för det långsiktiga arbetet med stadens fortsatta planering, byggande och utveckling. Det bör vara en sammanhållen och långsiktig vision som förtydligar Stockholms unika kvaliteter som det gäller att beakta och vidareutveckla i framtida förändringar och tillägg i stadens planering och byggande. Det bör vara en kortfattad programskrift att sätta i händerna på alla arkitekter och planerare som arbetar med att skapa tillägg till staden. Ett sådant program bör ge en helhetsbild av stadsbyggnadskaraktärer och planeringsprinciper som det gäller att slå vakt om och förstärka i stadens fortsatta utveckling.

Spånga den 20 september 2011.
Bengt Etzler arkitekt, tekn. dr.

                                                                                                     2011-09-19
Härmed framförs Samhällsdebattörernas synpunkter som vi anser ska arbetas in i stadens arkitekturprogram:

 Stadsbyggnadsstrategi för Stockholm
Namnet Arkitektur Stockholm är svårtolkat och inte tydligt. Programmet handlar om stadsbyggnadsstrategi och bör därför ges det namnet. Att kommande projekt och stadsmiljöer, efter omsorgsfulla, inledande översiktliga studier och tydligt formulerade kriterier, därefter ska formas med god arkitektur ska vara en självklarhet. Ett hus med aldrig så god arkitektur kan inte rädda ett stadsbyggnadsprojekt med fel förutsättningar. 

 Skydda innerstaden, bygg staden utåt
Vi ifrågasätter översiktsplanens mål att Stockholm ska fortsätta att växa inåt.  Bygg staden utåt. Innerstaden är i princip fullbyggd och kan bara förtätas efter noggranna översiktliga områdesstudier och tydliga kvalitetsprogram, som bör formuleras i Arkitektur Stockholm. Annars är risken för att de värden som finns där förstörs. Den kulturhistoriskt värdefulla stenstaden måste ges ett skydd i det nya arkitekturprogrammet. Det unika med Stockholm är just kvartersstaden, parkerna och esplanaderna. Det som i nuvarande översiktplan är formulerat som riksintresse bör förtydligas. Likaså måste man värna stadens front mot vattenrummen och stadens vattenytor. 

Inför inte en ny hushöjd
Den traditionella hushöjden för bostadsbebyggelse har varit 5-7 våningar (stenstaden). Det som gör Stockholm till en av världens vackraste städer är just stenstadens hushöjd och innerstadens skyline. Höga hus bör därför inte få tillkomma inom stenstadens gränser. För höghus har 22-23 våningar, ca 80 meters hushöjd visat sig vara en för Stockholms lämplig skala. (Wennergren center är 80 meter högt, Skatteskrapen 84 meter, de nya höghusen på västra Kungsholmen 80 meter). Vi är mycket kritiska till de nya hushöjder som förslagits på flera platser. T ex höghuset i Hjorthagen som föreslagits 190 meter högt. Som jämförelse är Kaknästornet 154 meter högt. (Tors Torn har föreslagits bli 150 meter högt. Vi är mycket glada för att planerna på dessa skrinlagts och detaljplanen bör därför ändras)

Stockholm är idag en huvudstad i världsklass. Hushöjden, den kulturhistoriska stenstaden med den låga hushöjden och kyrktorn och stadshuset som sticker upp är karakteristiskt för Stockholm.  Det gäller att bevara Stockholms denna skyline. Nya höga eller storskaliga hus kan förstöra Stockholms unika stadsbild som är i världsklass. Londons centrala delar utgör ett avskräckande exempel.

Ta hänsyn till solen i planeringen
Ett fortsatt stadsbyggande måste utgå från Stockholms egna naturliga förutsättningar. Hög, tät bebyggelse förespråkas ibland med hänvisning till New York, som ligger på 40:e breddgraden, eller Shanghai, som ligger på 30:e breddgraden. Stockholms läge är på den 60:e breddgraden. Skuggorna av höga byggnader blir långa här och om de höga husen står tätt skapas ständiga slagskuggor. God livskvalitet i Stockholm hänger nära samman med att det finns soliga hörn på gator och torg, bostadsgårdar och parker. Detta måste ingå i  arkitekturprogrammet.

Ytterstaden - tät promenad- och spårvägsstad.
Förtäta ytterstaden istället för innerstaden. Fortsätt att bygga staden utåt (i stället för inåt). Ytterstaden skulle må väl av förtätning, att där blir tät blandad stad med bra kollektivtrafik. Promenadstaden kan utvecklas här, men de gröna kilarna får inte byggas igen. Promenadstaden bör kompletteras med bra kollektivtrafik. Ytterstaden skulle kunna bli en tät promenad- och spårvägsstad med utgångspunkt i kollektivtrafikens ryggrad, tunnelbanan och pendeltågen.

Områdesplaner istället för frimärksplaner
Förutom i stadsutvecklingsområdena upprättas en mängd detaljplaner för enskilda projekt. För att åstadkomma en bra och långsiktigt hållbar helhetsmiljö anser vi att man bör upprätta områdesplaner eller översiktliga utredningar, som bör vara utgångspunkt för detaljplaneringen och diskuteras med medborgarna. T ex borde en områdesplan för Västra Klara ha föregått det lösryckta projektet Stockholm Waterfront, som fått en helt ny skala, som är förödande sett från Riddarfjärden. Än finns chansen att göra en områdesplan för Västra City.

Kvalitetsprogram
Detaljplaner och områdesplaner bör kompletteras med s k kvalitetsprogram, som stadsbyggnadskontoret har utarbetat en utmärkt arbetsmetod för.

Nya byggnader bör anpassas till helheten – skärp bygglovgranskningen
Bra att det i föreslagna riktlinjerna anges att gestaltningen av ny bebyggelse vid förtätningar bör utgå från befintliga kvaliteter. Däremot anser vi inte att ny bebyggelse nödvändigtvis måste utformas så att den blir tydligt urskiljbar i stadsbilden. I stället är det viktigt att nya hus tar hänsyn till och anpassas till den omgivande bebyggelsen. Att en byggnad är ny syns ändå, detta behöver inte   framhävas.

Som ett (av tyvärr alltför många) skräckexempel på bristande anpassning till omgivningen kan nämnas det hus som ersatte ”Folkanhuset” vid Östermalms-torg där fasaden fått glasskivor med fläckar, som ser ut som en felleverans. Vid bygglovgranskningen måste högre krav ställas. Här måste Arkitektur i Stockholm utformas för att vara ett stöd.

Variation bör inte överdrivas
Att husen ritas av olika arkitekter och att man strävar efter variation i arkitekturen kan gå till överdrift. Ett exempel på detta är förslag till detaljplan för Norra Djurgårdsstaden etapp 2, norra 2.  Det som illustreras där är hur en blandning av stilarter, husutformning, material, hushöjder och proportioner kommer att resultera i en mycket dålig stadsmiljö som avskräcker.

Precisera hög kvalitet
Arkitekturprogrammet bör vara mer preciserat. Hög kvalitet bör formuleras mer konkret. T ex bra hållbara material, färg och form som ges en bra helhetsmiljö.

Sammanfattningsvis anser vi att Arkitektur Stockholm är ett lovvärt dokument men det behöver bearbetas, förtydligas och konkretiseras för att bli användbart för byggherrar och arkitekter. I nuvarande skick är det lite för vagt och i vissa delar motsägelsefullt.

För dålig presentation av programmet under samrådet
Samhällsdebattörerna är ett antal personer, arkitekter, ingenjörer och före detta politiker, som i ett tiotal år träffats kontinuerligt för att diskutera planering i Stockholmsregionen. Vi gör studiebesök, går på föredrag och debatter och träffar ansvariga tjänstemän för att diskutera stadsplanering och byggande.

Nu senast har vi samhällsdebattörer engagerat oss i stadens program Arkitektur Stockholm som varit på remiss. Vi blev besvikna när vi besökte utställningen på Kulturhuset, som visade sig vara en lös tyckarverkstad. Vi fann inte någon information eller bildvisning om programmet (endast en skrift som vi fick be om). Inget samrådsmöte var planerat. Endast några få debatter, som utannonserades väldigt sent. Som tur är fick vi tillfälle att träffa stadsarkitekten, som vi hade en intressant diskussion med.

Vi ser väldigt positivt på stadens initiativ till att formulera ett program för stadens gestaltning och att man vill diskutera detta med medborgarna. Synd därför att man inte kunnat leva upp till målsättningen eftersom informationen  varit så dålig och att remisstiden är så kort (endast fyra månader i huvudsak under sommaren). Och vilka var remissinstanserna? En viktig sådan, som visar sig ha glömts bort, är Stockholms Arkitektförening , vars medlemmar i många fall förväntas forma framtidens arkitektur i Stockholm.

Reparera det dåliga samrådet. Ordna en ny ordentlig utställning och informations – och debattmöte
I förordet till Arkitekturprogrammet står det – ”I samrådet är angeläget att så många som möjligt, med olika roller, erfarenheter och värderingar, kommer till tals.” Stadsbyggnadskontoret redovisar stolt att ”utställningen” på Kulturhuset besöktes av ca 10000 besökare. Men tyvärr fanns där ingen information om Arkitekturprogrammet, annat än programskriften, som är svårtillgänglig för allmänheten.

Vi anser att ett nytt reviderat program ”Stadsbyggnadsstrategi för Stockholm” bör ställas ut och tydligt presenteras. Information och debatter med olika teman bör arrangeras. Först därefter (kv2, 2012?) kan programmet tas upp i stadsbyggnadsnämnden för beslut. Även om det sägs att programmet löpande ska revideras, så bör det från början vara ett hållbart dokument med bred konsensus. Detta är en alltför stor fråga för att jäktas fram till en strategi, som riskerar att inte bli så bra som den förtjänar!

För gruppen Samhällsdebattörerna

Per Linder                   Ulla Joneborg               Samuel Strandberg
Ark. SAR/MSA             Ark. SAR/MSA               fd. vice ordf i KF i Sthlm

Charlotte Holst            Hans Jensfelt               Svante Forsström
Ark. SAR/MSA             Ark. SAR/MSA              Ark. SAR/MSA

Bengt Edlund      
Ark. SAR/MSA