Katarinaterminalen behövs inte
Som jag uppfattat det råder det politisk enighet om att bygga tunnelbana till Nacka. Och den ingår i SL:s planering. Då kan bussarna stanna där och behöver inte åka in till stan. Bygg inte Katarinaterminalen alls. Den behövs inte. En bussterminal i Nacka kan däremot behövs.
Per Ankersjös argument ang Station City avfärdas av Birgit Friggebo
Skall debatten om stadsbyggnadskonsten i vår stad handla om nedsättande invektiv om debattörerna? Borgarrådet Per Ankersjö, C, vill uppenbarligen tysta alla som bor i centrala stan från att ha åsikter. Gapiga kultursnobbar som ofta bor på Mariaberget avfärdar han alla som vill värna vår vackra stad från den vandalism som nu strömmar från stadshuset.
Borgarrådet har inte förstått att Stockholm är landets huvudstad och att det kan ställas vissa nationella krav på hänsyn till stadens kulturhistoriska utveckling sedan 1200-talet. Vad menar karlen med att Stockholm skall byggas på höjden? Vill han riva hela innerstan och bygga så högt att han får sin vision om Stockholms Manhattan förverkligad eller skall de befintliga husen kompletteras med 5–10 tillbyggda våningar? Vadan denna fäbless för höga hus just på malmarna.
Birgit Friggebo, före detta bostads- och kulturminister
Stockholms Arkitektförening debatterade Arkitektur Stockholm 15 februari 2012
Stockholms vackra siluett förfulas med nytt hus DN 4 febr 2012
Ett sabotage mot Stockholms skönhet under senare år är byggandet av den gråsvarta klump med tillhörande plåtschabrak som kallas Stockholm Waterfront. Den förstör den vackra utsikten från Söders höjder och dominerar stadsbilden på Stadshusets bekostnad. Det finns många fula hus här och där i Stockholm, men problemet med Waterfront är dess placering och höjd, som så markant avviker från Stockholms silhuett och förfular den. Många av dem som var med och skapade Waterfront ångrar sig i dag. Nu gäller det att inte göra om misstaget – i stället måste vi lära av det.
Men tyvärr verkar det vara dags att upprepa misstaget alldeles i närheten av Waterfront – vid Klara kyrka. Mitt emot Centralen, där Hotell Continental nu ligger, ska vi få en ny husklump som är drygt 10 meter högre än Continental. Huset ska dessutom svälla ut på bredden över trottoarerna. Det nya huset i kvarteret Orgelpipan kommer att till stor del skymma Klara kyrka och dominera hela Vasagatan. En politisk majoritet tycks vara för detta schabrak. Bara Folkpartiet är emot. Föga tröst i sammanhanget är att det tidigare fanns planer på ett ännu mycket högre hus just på den här platsen. Men positivt är att Skönhetsrådet nu har dömt ut huset. Det blir för stort och fasaden blir ”avvisande”, säger rådet.
I analyserna i stadens beslutsunderlag talas det om att huset ska bli framträdande, ett storskaligt inslag i stadsbilden. På byråkratspråk betyder det att husbumlingen också kommer att påverka och förfula Stockholms vackra silhuett.
Det går heller inte att komma förbi tanken att genom att det nya huset i kvarteret Orgelpipan byggs, så etableras en ny stadshöjd i Stockholms centrala delar. Waterfront var steg ett, Orgelpipan blir steg två.
Stockholm tillhör en grupp vackra städer med ganska låg hushöjd. Paris, Rom och S:t Petersburg är andra sådana städer. Det vimlar av städer i världen som domineras av skyskrapor. Det vore bedrövligt om Stockholm blev en av dem.
Bonnie Bernström, konsult, Stella Fare (FP), ledamot av Stockholms läns landsting, Birgit Friggebo, före detta bostads- och kulturminister, Per Hallerby, direktör, styrelseledamot i FP Södermalm-Gamla Stan, Per Johansson (FP), ersättare i Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholm, Olof Kleberg, journalist, Björn Rydberg, socionom, Barbro Westerholm (FP), riksdagsledamot, Olle Wästberg, informationskonsult
Station Stockholm City på Vasagatan för lite stationsbyggnad och för hög
Samhällsdebattörernas remissvar på förslag till detaljplan för Orgelpipan 6, Station Stockholm City på Vasagatan, S-Dp 2010-18583:
Till Stockholms stadsbyggnadskontor 2012-01-12
Stadsbyggnadskontoret har upprättat ett detaljplaneförslag som möjliggör en nysamlad station för Citybanans Station Stockholm City i anslutning till Stockholms centralstation. Utöver den nya stationen möjliggör detaljplanen att ny bebyggelse för hotell- och bostadsändamål uppförs integrerat med stationen.
Samhällsdebattörerna har bl a i samband med planeringen av Västra City gjort ett förslag till områdets planering och diskuterat detta med Jernhusen, staden och andra. Efter att ha tagit del av den rubricerade planen vill vi framföra följande synpunkter.
Hushöjden bör sänkas tre våningar
Det nya huset föreslås enligt planförslaget bli 13 våningar inräknat de två översta bostadsvåningarna mot Vasagatan. Taklisthöjden är 44,5 m, dvs 40 m över gatunivån. Hushöjden är 51,2 m, dvs 47 meter över gatunivån. De intilliggande husen är sju våningar lägre. Taklisthöjden på dessa är fem-sex våningar lägre.
Eftersom hela kvarteret har den höga höjden kommer byggnaden att uppfattas som en klump, som sticker upp alltför högt över kringliggande bebyggelse och som kommer att alltför påtagligt konkurrera med och dölja Klara kyrka. Detta framgår tydligt i alla de redovisade fotomontagen. Vi föreslår att huset sänks med tre våningar, vilket innebär att det ändå blir tre våningar högre de omgivande husen. Detta är tillräckligt för att manifestera den nya byggnaden i stadsbilden.
Som jämförelse kan nämnas att den föreslagna byggnaden är nästan lika hög som Stockholm Waterfront, som kritiserats för sin höjd med hushöjden +55. Stockholm Waterfront är endast en våning högre (3,8 meter) än planförslagets byggnad.
Om antalet hotellrum genom sänkningen kan anses bli för litet, så föreslår vi att de två, överst belägna, indragna bostadsvåningarna utgår och ersätts med hotell. 25 lägenheter är ändå alldeles för litet antal för att det ska bli ett bra boende mitt i city ovanpå ett hotell. Den överst belägna gården är för liten för att tjäna som bostadsgård.
Stationsutrymmen måste ökas
Citybanan utgör en av de största infrastruktursatsningarna för kollektivtrafiken i Stockholm. När stationen är i bruk beräknas ca 4 400 resenärer passera varje kvart under den trafiktätaste timman på eftermiddagen Det huvudsakliga syftet med detaljplanen och rivningen av det nuvarande hotellet Scandic (f d Hotell Continental) är att bygga Station Stockholm City utifrån denna förutsättning.
Det viktigaste med planen att stationens funktion sätts i främsta rummet. Som vi se det har detta inte skett. Hotellets funktioner och utrymmen har prioriterats för mycket. Kommunikationsytorna för allmänheten som ska gå till och från stationen är inte tillräckliga. Med tanke på att en ny station nu byggs i city och den stora satsning, som nu görs för kollektivtrafiken i Stockholm, är det av yttersta vikt att stationsbyggnaden blir funktionell och rymmer den stora ström trafikanter som det kommer att bli. Ytorna kan inte bli nog tilltagna och deras öppenhet, storlek och tillgänglighet måste prioriteras betydligt mer. Det måste planeras för framtiden. Stationsbyggnaden ska kunna klara resandet i upp till 100 år. Centralstationen -tunnelbanans hittillsvarande underjordiska kommunikationsytor har sedan länge varit ett bekymmer. Nu har man chans att lösa detta problem och detta måste göras på lång sikt.
Vårt förslag är att plan 1- 4 (plan 1-2 är underjordiska) planeras enkom för stationen. Hotellets lobby bör flyttas till plan 4 med huvudentré från Klarabergsgatan. Även bar, hotellrestaurang och konferensdel bör flyttas upp i huset. Stationsdelen med hallen i dubbel våningshöjd bör utökas till en större hall. Med andra ord bör alla plan från 1 – 4 och huvuddelen av plan 5 reserveras för stationen. Hotellet kan byggas ovanför (totalt 7 våningar). Om de översta indragna våningarna inrymmer hotellrum blir hotellet ändå tillräckligt stort, samtidigt som man får en funktionell och tillräckligt stor stationsbyggnad.
Trottoaren utanför stationsingången i hörnet mot Klarabergsgatan bör breddas och ett övergångsställe ordnas mot gatans andra sida för att bättre ta hand om det stora antal gående till och från stationen.
Betona Station City i arkitekturen
Byggnadens arkitektur är nyskapande och kan bli ett lyft för Vasagatan. Men detta under förutsättning att hushöjden sänks med 3 våningar för en bättre anpassning till gatumiljön och för att bättre harmoniera med Stockholms innerstadsbebyggelse.
Vi tycker också att stationen bör ges ett mycket tydligare arkitektoniskt uttryck i exteriörmässigt. Man bör kunna se på långt håll att detta är Stockholm största och mest centrala tågstation, Station City. Låt hotellet få ett eget uttryck i enlighet med förslaget och låt de två våningsplanen ovan mark få en egen ”centralstationsarkitektur”, en utmaning för arkitekterna.
Angående den föreslagna fasaden bör sägas följande: Illustrationerna visar byggnaden på kvällen. Det blir väldigt stiligt, som ett lysande kopparhus. Men på dagen ser man inte in i huset p g a det semitransparanta glaset som föreslås. Fasaden med metallisk syntetväv ger ingen genomsiktlighet utifrån och fungerar som ett spegelglas. Detta är mycket olyckligt. Stockholm har tidigare avvisat denna form av fasader (som finns flera storstäder) eftersom de ger ett dött uttryck. Det är viktigt att kunna se in i huset även på dagen. Därför bör den yttersta glasväggen bytas ut till vanligt glas som är genomsiktligt både utifrån och inifrån.
För Samhällsdebattörerna
Per Linder Ulla Joneborg Samuel Strandberg
Ark. SAR/MSA Ark. SAR/MSA f.d. v. ordf. i kommunfullm. Sthlm
Charlotte Holst Hans Jensfelt Svante Forsström
Ark. SAR/MSA Ark. SAR/MSA Ark. SAR/MSA
Laszlo Marko Håkan Westerlund Ann Lindegren Westerman
Ark. SAR/MSA byggnadsingenjör Ark. SAR/MSA
Einar Herlitz
Leg. läk.
Nya Slussen från gamla stan
Detaljplanen för Slussen antagen av kommunfullmäktige 12 december 2011
stadshusmajoriteten m, fp, kd, c. S och mp röstade emot
Bilden visar byggnaderna framför KF-husen och på Södermalmtorg samt
det stora trappsystemet
Staden åsidosätter visionerna SvD 1 december 2011
DEBATT Vision och verklighet står långt från varandra när det gäller Nya Slussen. Staden har varken beaktat det goda samtalet eller det kulturhistoriska riksintresset, skriver arkitekterna Ulla Joneborg och Per Linder.
Planerna för Nya Slussen står ofta i direkt motsättning till förslaget Stockholms nya gestaltningsprogram Arkitektur Stockholm. I Slussenfrågan har Stadshuset inte velat föra det ”goda samtal” som ska råda i frågor om Stockholms stadsutveckling och arkitektur.
Visionen: ”Stockholms stad har planmonopol, vilket innebär att kommunen bestämmer hur mark skall användas och bebyggas. Planmonopolet är ett starkt verktyg som kan användas för att formulera kvalitetskrav i detaljplaneprocessen.” (Citat från sid 1 i Arkitektur Stockholm)
Verkligheten: På ett tidigt stadium i planprocessen såldes en byggrätt om 35000 kvadratmeter för en underjordisk galleria till KF och Folksam. Denna stora yta låser höjden vid Södermalmstorg, vilket medför en 12 meter hög trappa från kajen till torget, en onödigt lång och förfulande bro ned mot Skeppsbron och utfyllnad av kajen ut mot Strömmen. Härigenom förlorade staden möjligheten att finna den mest funktionella lösningen och den för stadsrummet vackraste gestaltningen.
Visionen: ”Om staden tydliggör sina ambitioner, planer och program i tidig dialog skapas förtroende för stadsbyggandet hos medborgarna. Därmed skapas också förutsättningar för goda samtal om stadsutveckling och arkitektur i Stockholm.” (sid 16 i Arkitektur Stockholm)
Verkligheten: Nya Slussen har engagerat ovanligt många stockholmare. De planerade husen på Södermalmstorg som skymde utblickarna mot Strömmen och Gamla stan ledde till en folkstorm. Detta medförde att några hus togs bort, men fortfarande är stora delar av utsikten skymd.
Det finns flera exempel på stadens brist på lyhördhet. Alla de grupper som har utarbetat egna förslag till stora kostnader kan vittna om stadens totala ointresse.
I vissa fall har redovisningen av stadens förslag varit så missvisande att det till och med försvårat en kritisk granskning. Under hela planeringstiden har det som grundförutsättning hävdats att tunnelbanan inte får röras. Men nu när det är dags för beslut i kommunfullmäktige vet vi att SL har konstaterat att tunnelbanebron över Söderström är i så dåligt skick att den måste totalrenoveras eller helt byggas om, med långa avstängningstider till följd.
I Slussenärendet vill staden inte föra det ”goda samtal” som förespeglas i Arkitektur Stockholm.
Visionen: ”En av utgångspunkterna vid planering och utveckling av staden är därför att ta hänsyn till värdet av riksintresset.” (sid 29 i Arkitektur Stockholm)
Verkligheten: Gamla stan och Riddarholmen utgör kulturmiljö av riksintresse, så även sambandet mellan 1600-talsbebyggelsen på Skeppsbron och kring Södermalmstorg, vattenrummet med mötet mellan Mälaren och Saltsjön, liksom de enastående utblickarna från Gamla stan och Södermalm. Slussen är således i sin helhet belägen inom ett område av riksintresse för kulturmiljöer.
Stadens slutliga bearbetade förslag innebär att utblickarna kraftigt beskärs, särskilt framför KF-husen. En hög åttafilig, bred motorled riktas rakt mot Skeppsbron och landar över gatunivå och utanför kajkanten. Den kulturhistoriska utredning som visar att förbindelsen från Söder till Gamla stan traditionellt varit ett näs har glömts bort.
Det kulturhistoriska riksintresset har inte beaktats när Nya Slussen har planerats.
Ulla Joneborg Per Linder Arkitekter SAR/MSA
Kritik mot Slussen saknar täckning Svar i SvD 7 december 2011
DEBATT Den kritik mot brister i bland annat tillgänglighet och budget som framförts i debatten om Nya Slussen stämmer inte. Det menar Slussenprojektets Andreas Burghauser och Martin Schröder.
Det går inte att renovera dagens Slussen. Betongen och grunden är alldeles för dåliga och hela anläggningen sjunker. Just nu kostar underhållet 10–15 miljoner kronor om året, för att hålla Slussen säker fram till ombyggnad. Det är dubbelt så mycket som underhållet av stadens alla andra broar tillsammans.
Möjligheten att återuppbygga Slussen har utretts. I samrådet 2007, vars utställning besöktes av flera tusen stockholmare, presenterades det vinnande förslaget från tävlingen 2004 och ett alternativ med återuppbyggnad av klöverbladsprincipen. När stadsbyggnadsnämnden i december 2007 fattade inriktningsbeslut, med vägledning av det genomförda samrådet, bestämdes att en återuppbyggnad av klöverbladsprincipen i framtiden inte är aktuell, allt i en demokratisk och för allmänheten öppen process.
Andra förslag har utretts. Ulla Joneborg, en av personerna bakom förslaget ”Ny syn på Slussen”, skriver den 1/12 att staden varit helt ointresserad av de privata förslag som kommit in. Ulla Joneborg tillsammans med fyra andra vill gräva ner tunnelbanan mellan Södermalm och Gamla stan. Representanter från staden och Slussenprojektet träffade de fem på flera möten under vintern och våren 2009 för samtal om deras förslag. En studie om ekonomi och genomförande av deras förslag presenterades också för politikerna under våren 2009. Politikerna fattade då beslut att inte gå vidare med deras idé. Studien tillsammans med beslut finns självklart tillgängliga för allmänheten.
Inga marknivåer kommer att höjas. Det är tunnelbanan som bestämmer höjden på Södermalmstorg. Den höjdskillnad som finns i dag mellan Gamla stan och Södermalm kommer att vara den samma även med nya Slussen, skillnaden är att kajerna görs åtkomliga. Man kommer att kunna promenera precis nere vid vattnet, från Söder Mälarstrand till Stadsgårdskajen, eftersom Stadsgårdsleden kommer att vara överdäckad.
Ingen måste gå i trappor. Den som ska ta sig till fots från Gamla stan till Södermalm kommer att kunna välja gångbanorna på huvudbron, den nya gång- och cykelbron parallellt med tunnelbanebron eller lågbroarna i kajplan och sedan hiss, rulltrappa eller trappa upp till Södermalmstorg.
Det blir ingen jättegalleria. Den handelsplats som ska finnas på nya Slussen är ungefär lika stor som Ringen i andra änden av Söder, långt ifrån de 35000 kvadratmeter som tidigare funnits angivna i stadens dokument. Gallerian med dess butiker kommer att vara en del av den framtida mötesplatsen på nya Slussen som också kommer att innehålla kultur, kaféer, uteserveringar, en ny park och mer plats för människor och mindre ytor för bilar.
Vår budget är 8 miljarder. Ingenting annat. Det är vad vi som jobbar med projektet har att hushålla med och inom den kostnaden ska även bussterminalen rymmas.
Andreas Burghauser, projektchef för Slussenprojektet och Martin Schröder, ansvarig planarkitekt för Slussenprojektet
Norra Djurgårddstaden del 2 som nu planeras. Variation till max. Blir det bra?
Slussen med föreslagna genomsiktliga byggnader på Södermalmstorg
Björn Etzlers remissvar på Arkitektur Stockholm
När en ny version av Stockholms översiktsplan antogs 2010 upphävdes samtidigt den tidigare gällande Stockholms Byggnadsordning som varit kopplad till den förra översiktsplanen från 1999. Som ersättning för detta dokument togs beslut om att utveckla ett arkitekturpolitiskt program för Stockholm. Arbetet på ett sådant har nu pågått i två år och i juni 2011 presenterades det samrådsförslag som nu varit ute på remiss. I anslutning till detta ordnades en utställning på Kulturhuset som pågått under sommaren.
Utställningen blev dock en stor besvikelse, den gav ingen information om arkitekturprogrammets innehåll. Den gav i stället ett populistiskt intryck: man bibringades uppfattningen att alla skulle ha möjlighet att föreslå hur staden skulle planeras och utformas. Att detta är en professionell uppgift som kräver både kunskap, erfarenhet och inlevelse och en uppgift som normalt brukar utföras av kvalificerade arkitekter och planerare hade man valt att bortse ifrån. Är detta möjligen ett uttryck för den deprofessionalisering som pågår i samhället och som tydligen fått stort genomslag på Stadsbyggnadskontoret genom dess politiska styrning de senaste åren? Utställningen verkade vända sig till barn i förskolan eller lågstadiet, där det gällde att släppa loss kreativiteten. Man uppmanades sätta en knappnål på en karta, där man tyckte att man skulle kunna placera in ny bebyggelse i staden. Utställningen pågick dessutom under sommaren, en period då många av stadens invånare har semester och befinner sig på annat håll. De seminarier eller möten som ordnades i anslutning till utställningen var dessutom mycket dåligt annonserade. Det medförde att relativt få personer deltog i dessa möten och att den offentliga och professionella diskussionen om programmet i stort sett har uteblivit. Detta bekräftades också genom ett inlägg från Erik Jarlöv, ordförande i Stockholms arkitektförening, vid ett seminarium som ordnades på Färgfabriken den 13 september. Han menade att Stockholms arkitekter inte inbjudits att delta i diskussionen om det pågående arbetet, vilket måste betecknas som mycket märkligt.
Den ovan relaterade hanteringen av arbetet med Stockholms arkitekturpolitiska program verkar inte seriös. Och det rimmar dessutom illa med den officiellt deklarerade uppfattningen att stadsbyggnadskontoret och de ansvariga stadsbyggnadspolitikerna eftersträvar en dialog i arkitektur- och stadsbyggnadsfrågor med medborgarna i Stockholm. Med en sådan hantering slås man av misstanken att Stadsbyggnadskontoret inte vill ha någon mer ingående diskussion i dessa frågor. Denna bild förstärks också av hur Stadsbyggnads-kontoret hanterar inkomna synpunkter i samband med program- och plansamråd för aktuella stadsbyggnadsprojekt, t ex Norra Stationsområdet och Slussen. Här har en rad mycket vägrundade och tungt vägande synpunkter framförts men de har för det mesta inte beaktats.
Behovet av ett program för den långsiktiga utvecklingen av Stockholms arkitektur och planering måste betraktas som mycket stort, särskilt med tanke på att det pågår många stora stadsutvecklingsprojekt i staden. Flera av dessa byggprojekt har dessutom på senare tid genomförts med bristande hänsyn till de kvaliteter i stadsbilden som tidigare ansetts viktiga att beakta. Exempel på sådana projekt är konferensanläggningen Stockholm Water Front som tillåtits få en sådan höjd att den skymmer Stadshuset, stadens främsta symbolbyggnad. Vidare den föreslagna nya bebyggelsen vid Norra Stationsområdet, som innebär en mycket hög exploatering och med en skala och täthet som starkt avviker från staden i övrigt. Ytterligare ett mycket tveksamt tillägg till stadsbilden är det föreslagna mycket höga och dominerande bostadstornet på gasklockans plats i Hjorthagen intill Nationalstadsparken. För att inte tala om den nu pågående planeringen av Slussens
omvandling, som visar på en häpnadsväckande nonchalans mot stora stadsbyggnadskvaliteter som platsen har: ett fantastiskt läge i staden, där land- och vattenvägar korsar varandra. Sådana kvaliteter borde naturligtvis preciseras i ett långsiktigt arkitekturprogram för Stockholm och ligga till grund för den arkitektoniska utformningen. Det borde vara självklart att utgå från de funktionella kraven, dvs. vilka behov den aktuella anläggningen eller bebyggelsen ska fylla samt platsens läge och sammanhang i staden, dess stadsbyggnadshistoria och unika miljökvaliteter i form av topologi och övriga naturgivna förutsättningar.
När man läser det publicerade samrådsförslaget Arkitektur Stockholm med undertiteln "En strategi för stadens gestaltning" blir man rejält besviken. Texten innehåller en rad i ambitiösa formuleringar om eftersträvad hög arkitektonisk kvalitet. Men de är så allmänt hållna och opreciserade och ger ingen ledning eller precisering av vilka kvaliteter som ska beaktas i det arkitektoniska skapandet. Ibland hänvisar man till att dessa frågor är processbundna, vilket öppnar för ett förhandlingsspel och godtyckliga ställningstaganden. En ofta återkommande formulering är att man eftersträvar en arkitektur i "världsklass", men detta mantra upprepas så ofta att det blir löjeväckande. Dessutom verkar insikten om vad arkitektur i världsklass kan tänkas innebära vara dåligt utvecklad inom Stadsbyggnadskontoret. Detta illustreras tydligt av det aktuella förslaget till Slussens omvandling, där man i tron att man skapar "arkitektur i världsklass" är på väg att begå ett stort misstag. Man förstår inte att den föreslagna lösningen kommer att förstöra en plats och ett läge med unika förutsättningar som redan är i världsklass. Den föreslagna utformningen är en dålig funktionell lösning för denna viktiga knutpunkt för olika trafikslag samtidigt som man förstör de naturgivna kvaliteterna i form av storslagen utsikt samt möjlighet att avläsa stadens historiska utveckling.
De ovan relaterade exemplen visar på behovet av ett långsiktigt arkitekturpolitiskt handlingsprogram för Stockholm. Men det presenterade förslaget fyller i sin nuvarande form inte denna uppgift. Det är ingen njutbar läsning och uppfattas närmast som en byråkratisk produkt som återupprepar några mantra-liknande honnörsord från beskrivningen av promenadstaden i Översiktsplanen och Vision 2030. Det gäller t ex återkommande formuleringar om "arkitektur av hög kvalitet", "ett rikt och levande stadsliv", "attraktiv stadsmiljö", "trygghet" samt skrivningar om förstärkning av innerstaden och förtätningens välsignelser.
I inledningen hänvisas till ett särskilt arbete som pågår parallellt och som behandlar stadens parkprogram. Vidare hänvisar man till en särskild skrift som behandlar de olika stadsbyggnadskaraktärer som fanns beskrivna i den tidigare nämnda Stockholms byggnadsordning. Jag menar att dessa delar borde ingå i det arkitekturpolitiska programmet för Stockholm. Stadens byggnader och anläggningar, gator, torg och parker ingår i en helhet som måste beaktas när man gör ändringar och tillägg i stadsbyggandet.
Programmet behöver omarbetas och utvecklas om det ska bli ett användbart redskap för det långsiktiga arbetet med stadens fortsatta planering, byggande och utveckling. Det bör vara en sammanhållen och långsiktig vision som förtydligar Stockholms unika kvaliteter som det gäller att beakta och vidareutveckla i framtida förändringar och tillägg i stadens planering och byggande. Det bör vara en kortfattad programskrift att sätta i händerna på alla arkitekter och planerare som arbetar med att skapa tillägg till staden. Ett sådant program bör ge en helhetsbild av stadsbyggnadskaraktärer och planeringsprinciper som det gäller att slå vakt om och förstärka i stadens fortsatta utveckling.
Spånga den 20 september 2011.
Bengt Etzler arkitekt, tekn. dr.
Vårt remissvar på Arkitektur Stockholm, stadens gestaltningsprogram
2011-09-19
Härmed framförs Samhällsdebattörernas synpunkter som vi anser ska arbetas in i stadens arkitekturprogram:
Stadsbyggnadsstrategi för Stockholm
Namnet Arkitektur Stockholm är svårtolkat och inte tydligt. Programmet handlar om stadsbyggnadsstrategi och bör därför ges det namnet. Att kommande projekt och stadsmiljöer, efter omsorgsfulla, inledande översiktliga studier och tydligt formulerade kriterier, därefter ska formas med god arkitektur ska vara en självklarhet. Ett hus med aldrig så god arkitektur kan inte rädda ett stadsbyggnadsprojekt med fel förutsättningar.
Skydda innerstaden, bygg staden utåt
Vi ifrågasätter översiktsplanens mål att Stockholm ska fortsätta att växa inåt. Bygg staden utåt. Innerstaden är i princip fullbyggd och kan bara förtätas efter noggranna översiktliga områdesstudier och tydliga kvalitetsprogram, som bör formuleras i Arkitektur Stockholm. Annars är risken för att de värden som finns där förstörs. Den kulturhistoriskt värdefulla stenstaden måste ges ett skydd i det nya arkitekturprogrammet. Det unika med Stockholm är just kvartersstaden, parkerna och esplanaderna. Det som i nuvarande översiktplan är formulerat som riksintresse bör förtydligas. Likaså måste man värna stadens front mot vattenrummen och stadens vattenytor.
Inför inte en ny hushöjd
Den traditionella hushöjden för bostadsbebyggelse har varit 5-7 våningar (stenstaden). Det som gör Stockholm till en av världens vackraste städer är just stenstadens hushöjd och innerstadens skyline. Höga hus bör därför inte få tillkomma inom stenstadens gränser. För höghus har 22-23 våningar, ca 80 meters hushöjd visat sig vara en för Stockholms lämplig skala. (Wennergren center är 80 meter högt, Skatteskrapen 84 meter, de nya höghusen på västra Kungsholmen 80 meter). Vi är mycket kritiska till de nya hushöjder som förslagits på flera platser. T ex höghuset i Hjorthagen som föreslagits 190 meter högt. Som jämförelse är Kaknästornet 154 meter högt. (Tors Torn har föreslagits bli 150 meter högt. Vi är mycket glada för att planerna på dessa skrinlagts och detaljplanen bör därför ändras)
Stockholm är idag en huvudstad i världsklass. Hushöjden, den kulturhistoriska stenstaden med den låga hushöjden och kyrktorn och stadshuset som sticker upp är karakteristiskt för Stockholm. Det gäller att bevara Stockholms denna skyline. Nya höga eller storskaliga hus kan förstöra Stockholms unika stadsbild som är i världsklass. Londons centrala delar utgör ett avskräckande exempel.
Ta hänsyn till solen i planeringen
Ett fortsatt stadsbyggande måste utgå från Stockholms egna naturliga förutsättningar. Hög, tät bebyggelse förespråkas ibland med hänvisning till New York, som ligger på 40:e breddgraden, eller Shanghai, som ligger på 30:e breddgraden. Stockholms läge är på den 60:e breddgraden. Skuggorna av höga byggnader blir långa här och om de höga husen står tätt skapas ständiga slagskuggor. God livskvalitet i Stockholm hänger nära samman med att det finns soliga hörn på gator och torg, bostadsgårdar och parker. Detta måste ingå i arkitekturprogrammet.
Ytterstaden - tät promenad- och spårvägsstad.
Förtäta ytterstaden istället för innerstaden. Fortsätt att bygga staden utåt (i stället för inåt). Ytterstaden skulle må väl av förtätning, att där blir tät blandad stad med bra kollektivtrafik. Promenadstaden kan utvecklas här, men de gröna kilarna får inte byggas igen. Promenadstaden bör kompletteras med bra kollektivtrafik. Ytterstaden skulle kunna bli en tät promenad- och spårvägsstad med utgångspunkt i kollektivtrafikens ryggrad, tunnelbanan och pendeltågen.
Områdesplaner istället för frimärksplaner
Förutom i stadsutvecklingsområdena upprättas en mängd detaljplaner för enskilda projekt. För att åstadkomma en bra och långsiktigt hållbar helhetsmiljö anser vi att man bör upprätta områdesplaner eller översiktliga utredningar, som bör vara utgångspunkt för detaljplaneringen och diskuteras med medborgarna. T ex borde en områdesplan för Västra Klara ha föregått det lösryckta projektet Stockholm Waterfront, som fått en helt ny skala, som är förödande sett från Riddarfjärden. Än finns chansen att göra en områdesplan för Västra City.
Kvalitetsprogram
Detaljplaner och områdesplaner bör kompletteras med s k kvalitetsprogram, som stadsbyggnadskontoret har utarbetat en utmärkt arbetsmetod för.
Nya byggnader bör anpassas till helheten – skärp bygglovgranskningen
Bra att det i föreslagna riktlinjerna anges att gestaltningen av ny bebyggelse vid förtätningar bör utgå från befintliga kvaliteter. Däremot anser vi inte att ny bebyggelse nödvändigtvis måste utformas så att den blir tydligt urskiljbar i stadsbilden. I stället är det viktigt att nya hus tar hänsyn till och anpassas till den omgivande bebyggelsen. Att en byggnad är ny syns ändå, detta behöver inte framhävas.
Som ett (av tyvärr alltför många) skräckexempel på bristande anpassning till omgivningen kan nämnas det hus som ersatte ”Folkanhuset” vid Östermalms-torg där fasaden fått glasskivor med fläckar, som ser ut som en felleverans. Vid bygglovgranskningen måste högre krav ställas. Här måste Arkitektur i Stockholm utformas för att vara ett stöd.
Variation bör inte överdrivas
Att husen ritas av olika arkitekter och att man strävar efter variation i arkitekturen kan gå till överdrift. Ett exempel på detta är förslag till detaljplan för Norra Djurgårdsstaden etapp 2, norra 2. Det som illustreras där är hur en blandning av stilarter, husutformning, material, hushöjder och proportioner kommer att resultera i en mycket dålig stadsmiljö som avskräcker.
Precisera hög kvalitet
Arkitekturprogrammet bör vara mer preciserat. Hög kvalitet bör formuleras mer konkret. T ex bra hållbara material, färg och form som ges en bra helhetsmiljö.
Sammanfattningsvis anser vi att Arkitektur Stockholm är ett lovvärt dokument men det behöver bearbetas, förtydligas och konkretiseras för att bli användbart för byggherrar och arkitekter. I nuvarande skick är det lite för vagt och i vissa delar motsägelsefullt.
För dålig presentation av programmet under samrådet
Samhällsdebattörerna är ett antal personer, arkitekter, ingenjörer och före detta politiker, som i ett tiotal år träffats kontinuerligt för att diskutera planering i Stockholmsregionen. Vi gör studiebesök, går på föredrag och debatter och träffar ansvariga tjänstemän för att diskutera stadsplanering och byggande.
Nu senast har vi samhällsdebattörer engagerat oss i stadens program Arkitektur Stockholm som varit på remiss. Vi blev besvikna när vi besökte utställningen på Kulturhuset, som visade sig vara en lös tyckarverkstad. Vi fann inte någon information eller bildvisning om programmet (endast en skrift som vi fick be om). Inget samrådsmöte var planerat. Endast några få debatter, som utannonserades väldigt sent. Som tur är fick vi tillfälle att träffa stadsarkitekten, som vi hade en intressant diskussion med.
Vi ser väldigt positivt på stadens initiativ till att formulera ett program för stadens gestaltning och att man vill diskutera detta med medborgarna. Synd därför att man inte kunnat leva upp till målsättningen eftersom informationen varit så dålig och att remisstiden är så kort (endast fyra månader i huvudsak under sommaren). Och vilka var remissinstanserna? En viktig sådan, som visar sig ha glömts bort, är Stockholms Arkitektförening , vars medlemmar i många fall förväntas forma framtidens arkitektur i Stockholm.
Reparera det dåliga samrådet. Ordna en ny ordentlig utställning och informations – och debattmöte
I förordet till Arkitekturprogrammet står det – ”I samrådet är angeläget att så många som möjligt, med olika roller, erfarenheter och värderingar, kommer till tals.” Stadsbyggnadskontoret redovisar stolt att ”utställningen” på Kulturhuset besöktes av ca 10000 besökare. Men tyvärr fanns där ingen information om Arkitekturprogrammet, annat än programskriften, som är svårtillgänglig för allmänheten.
Vi anser att ett nytt reviderat program ”Stadsbyggnadsstrategi för Stockholm” bör ställas ut och tydligt presenteras. Information och debatter med olika teman bör arrangeras. Först därefter (kv2, 2012?) kan programmet tas upp i stadsbyggnadsnämnden för beslut. Även om det sägs att programmet löpande ska revideras, så bör det från början vara ett hållbart dokument med bred konsensus. Detta är en alltför stor fråga för att jäktas fram till en strategi, som riskerar att inte bli så bra som den förtjänar!
För gruppen Samhällsdebattörerna
Per Linder Ulla Joneborg Samuel Strandberg
Ark. SAR/MSA Ark. SAR/MSA fd. vice ordf i KF i Sthlm
Charlotte Holst Hans Jensfelt Svante Forsström
Ark. SAR/MSA Ark. SAR/MSA Ark. SAR/MSA
Bengt Edlund
Ark. SAR/MSA
Stockholm Waterfronts bar med utsikt mot Riddarfjärden, endast tillgänglig för konferensdeltagare
Inlägg till folkpartiets blogg om Stockholms arkitekturprogram
Om fp menar allvar borde de se till att remisstiden förlängs med minst ett halvår. Dessutom borde informationen om Arkitektur-Stockholm var mycket mer omfattande.
Charlotte Holst
Den åttafiliga Slussenbron är för bred. Bygg inte ut i vattnet!
