När en ny version av Stockholms översiktsplan antogs 2010 upphävdes samtidigt den tidigare gällande Stockholms Byggnadsordning som varit kopplad till den förra översiktsplanen från 1999. Som ersättning för detta dokument togs beslut om att utveckla ett arkitekturpolitiskt program för Stockholm. Arbetet på ett sådant har nu pågått i två år och i juni 2011 presenterades det samrådsförslag som nu varit ute på remiss. I anslutning till detta ordnades en utställning på Kulturhuset som pågått under sommaren.

 

Utställningen blev dock en stor besvikelse, den gav ingen information om arkitekturprogrammets innehåll. Den gav i stället ett populistiskt intryck: man bibringades uppfattningen att alla skulle ha möjlighet att föreslå hur staden skulle planeras och utformas. Att detta är en professionell uppgift som kräver både kunskap, erfarenhet och inlevelse och en uppgift som normalt brukar utföras av kvalificerade arkitekter och planerare hade man valt att bortse ifrån. Är detta möjligen ett uttryck för den deprofessionalisering som pågår i samhället och som tydligen fått stort genomslag på Stadsbyggnadskontoret genom dess politiska styrning de senaste åren? Utställningen verkade vända sig till barn i förskolan eller lågstadiet, där det gällde att släppa loss kreativiteten. Man uppmanades sätta en knappnål på en karta, där man tyckte att man skulle kunna placera in ny bebyggelse i staden. Utställningen pågick dessutom under sommaren, en period då många av stadens invånare har semester och befinner sig på annat håll. De seminarier eller möten som ordnades i anslutning till utställningen var dessutom mycket dåligt annonserade. Det medförde att relativt få personer deltog i dessa möten och att den offentliga och professionella diskussionen om programmet i stort sett har uteblivit. Detta bekräftades också genom ett inlägg från Erik Jarlöv, ordförande i Stockholms arkitektförening, vid ett seminarium som ordnades på Färgfabriken den 13 september. Han menade att Stockholms arkitekter inte inbjudits att delta i diskussionen om det pågående arbetet, vilket måste betecknas som mycket märkligt.

Den ovan relaterade hanteringen av arbetet med Stockholms arkitekturpolitiska program verkar inte seriös. Och det rimmar dessutom illa med den officiellt deklarerade uppfattningen att stadsbyggnadskontoret och de ansvariga stadsbyggnadspolitikerna eftersträvar en dialog i arkitektur- och stadsbyggnadsfrågor med medborgarna i Stockholm. Med en sådan hantering slås man av misstanken att Stadsbyggnadskontoret inte vill ha någon mer ingående diskussion i dessa frågor. Denna bild förstärks också av hur Stadsbyggnads-kontoret hanterar inkomna synpunkter i samband med program- och plansamråd för aktuella stadsbyggnadsprojekt, t ex Norra Stationsområdet och Slussen. Här har en rad mycket vägrundade och tungt vägande synpunkter framförts men de har för det mesta inte beaktats.

Behovet av ett program för den långsiktiga utvecklingen av Stockholms arkitektur och planering måste betraktas som mycket stort, särskilt med tanke på att det pågår många stora stadsutvecklingsprojekt i staden. Flera av dessa byggprojekt har dessutom på senare tid genomförts med bristande hänsyn till de kvaliteter i stadsbilden som tidigare ansetts viktiga att beakta. Exempel på sådana projekt är konferensanläggningen Stockholm Water Front som tillåtits få en sådan höjd att den skymmer Stadshuset, stadens främsta symbolbyggnad. Vidare den föreslagna nya bebyggelsen vid Norra Stationsområdet, som innebär en mycket hög exploatering och med en skala och täthet som starkt avviker från staden i övrigt. Ytterligare ett mycket tveksamt tillägg till stadsbilden är det föreslagna mycket höga och dominerande bostadstornet på gasklockans plats i Hjorthagen intill Nationalstadsparken. För att inte tala om den nu pågående planeringen av Slussens

omvandling, som visar på en häpnadsväckande nonchalans mot stora stadsbyggnadskvaliteter som platsen har: ett fantastiskt läge i staden, där land- och vattenvägar korsar varandra. Sådana kvaliteter borde naturligtvis preciseras i ett långsiktigt arkitekturprogram för Stockholm och ligga till grund för den arkitektoniska utformningen. Det borde vara självklart att utgå från de funktionella kraven, dvs. vilka behov den aktuella anläggningen eller bebyggelsen ska fylla samt platsens läge och sammanhang i staden, dess stadsbyggnadshistoria och unika miljökvaliteter i form av topologi och övriga naturgivna förutsättningar.

När man läser det publicerade samrådsförslaget Arkitektur Stockholm med undertiteln "En strategi för stadens gestaltning" blir man rejält besviken. Texten innehåller en rad i ambitiösa formuleringar om eftersträvad hög arkitektonisk kvalitet. Men de är så allmänt hållna och opreciserade och ger ingen ledning eller precisering av vilka kvaliteter som ska beaktas i det arkitektoniska skapandet. Ibland hänvisar man till att dessa frågor är processbundna, vilket öppnar för ett förhandlingsspel och godtyckliga ställningstaganden. En ofta återkommande formulering är att man eftersträvar en arkitektur i "världsklass", men detta mantra upprepas så ofta att det blir löjeväckande. Dessutom verkar insikten om vad arkitektur i världsklass kan tänkas innebära vara dåligt utvecklad inom Stadsbyggnadskontoret. Detta illustreras tydligt av det aktuella förslaget till Slussens omvandling, där man i tron att man skapar "arkitektur i världsklass" är på väg att begå ett stort misstag. Man förstår inte att den föreslagna lösningen kommer att förstöra en plats och ett läge med unika förutsättningar som redan är i världsklass. Den föreslagna utformningen är en dålig funktionell lösning för denna viktiga knutpunkt för olika trafikslag samtidigt som man förstör de naturgivna kvaliteterna i form av storslagen utsikt samt möjlighet att avläsa stadens historiska utveckling.

De ovan relaterade exemplen visar på behovet av ett långsiktigt arkitekturpolitiskt handlingsprogram för Stockholm. Men det presenterade förslaget fyller i sin nuvarande form inte denna uppgift. Det är ingen njutbar läsning och uppfattas närmast som en byråkratisk produkt som återupprepar några mantra-liknande honnörsord från beskrivningen av promenadstaden i Översiktsplanen och Vision 2030. Det gäller t ex återkommande formuleringar om "arkitektur av hög kvalitet", "ett rikt och levande stadsliv", "attraktiv stadsmiljö", "trygghet" samt skrivningar om förstärkning av innerstaden och förtätningens välsignelser.

I inledningen hänvisas till ett särskilt arbete som pågår parallellt och som behandlar stadens parkprogram. Vidare hänvisar man till en särskild skrift som behandlar de olika stadsbyggnadskaraktärer som fanns beskrivna i den tidigare nämnda Stockholms byggnadsordning. Jag menar att dessa delar borde ingå i det arkitekturpolitiska programmet för Stockholm. Stadens byggnader och anläggningar, gator, torg och parker ingår i en helhet som måste beaktas när man gör ändringar och tillägg i stadsbyggandet.

Programmet behöver omarbetas och utvecklas om det ska bli ett användbart redskap för det långsiktiga arbetet med stadens fortsatta planering, byggande och utveckling. Det bör vara en sammanhållen och långsiktig vision som förtydligar Stockholms unika kvaliteter som det gäller att beakta och vidareutveckla i framtida förändringar och tillägg i stadens planering och byggande. Det bör vara en kortfattad programskrift att sätta i händerna på alla arkitekter och planerare som arbetar med att skapa tillägg till staden. Ett sådant program bör ge en helhetsbild av stadsbyggnadskaraktärer och planeringsprinciper som det gäller att slå vakt om och förstärka i stadens fortsatta utveckling.

Spånga den 20 september 2011.
Bengt Etzler arkitekt, tekn. dr.

                                                                                                     2011-09-19
Härmed framförs Samhällsdebattörernas synpunkter som vi anser ska arbetas in i stadens arkitekturprogram:

 Stadsbyggnadsstrategi för Stockholm
Namnet Arkitektur Stockholm är svårtolkat och inte tydligt. Programmet handlar om stadsbyggnadsstrategi och bör därför ges det namnet. Att kommande projekt och stadsmiljöer, efter omsorgsfulla, inledande översiktliga studier och tydligt formulerade kriterier, därefter ska formas med god arkitektur ska vara en självklarhet. Ett hus med aldrig så god arkitektur kan inte rädda ett stadsbyggnadsprojekt med fel förutsättningar. 

 Skydda innerstaden, bygg staden utåt
Vi ifrågasätter översiktsplanens mål att Stockholm ska fortsätta att växa inåt.  Bygg staden utåt. Innerstaden är i princip fullbyggd och kan bara förtätas efter noggranna översiktliga områdesstudier och tydliga kvalitetsprogram, som bör formuleras i Arkitektur Stockholm. Annars är risken för att de värden som finns där förstörs. Den kulturhistoriskt värdefulla stenstaden måste ges ett skydd i det nya arkitekturprogrammet. Det unika med Stockholm är just kvartersstaden, parkerna och esplanaderna. Det som i nuvarande översiktplan är formulerat som riksintresse bör förtydligas. Likaså måste man värna stadens front mot vattenrummen och stadens vattenytor. 

Inför inte en ny hushöjd
Den traditionella hushöjden för bostadsbebyggelse har varit 5-7 våningar (stenstaden). Det som gör Stockholm till en av världens vackraste städer är just stenstadens hushöjd och innerstadens skyline. Höga hus bör därför inte få tillkomma inom stenstadens gränser. För höghus har 22-23 våningar, ca 80 meters hushöjd visat sig vara en för Stockholms lämplig skala. (Wennergren center är 80 meter högt, Skatteskrapen 84 meter, de nya höghusen på västra Kungsholmen 80 meter). Vi är mycket kritiska till de nya hushöjder som förslagits på flera platser. T ex höghuset i Hjorthagen som föreslagits 190 meter högt. Som jämförelse är Kaknästornet 154 meter högt. (Tors Torn har föreslagits bli 150 meter högt. Vi är mycket glada för att planerna på dessa skrinlagts och detaljplanen bör därför ändras)

Stockholm är idag en huvudstad i världsklass. Hushöjden, den kulturhistoriska stenstaden med den låga hushöjden och kyrktorn och stadshuset som sticker upp är karakteristiskt för Stockholm.  Det gäller att bevara Stockholms denna skyline. Nya höga eller storskaliga hus kan förstöra Stockholms unika stadsbild som är i världsklass. Londons centrala delar utgör ett avskräckande exempel.

Ta hänsyn till solen i planeringen
Ett fortsatt stadsbyggande måste utgå från Stockholms egna naturliga förutsättningar. Hög, tät bebyggelse förespråkas ibland med hänvisning till New York, som ligger på 40:e breddgraden, eller Shanghai, som ligger på 30:e breddgraden. Stockholms läge är på den 60:e breddgraden. Skuggorna av höga byggnader blir långa här och om de höga husen står tätt skapas ständiga slagskuggor. God livskvalitet i Stockholm hänger nära samman med att det finns soliga hörn på gator och torg, bostadsgårdar och parker. Detta måste ingå i  arkitekturprogrammet.

Ytterstaden - tät promenad- och spårvägsstad.
Förtäta ytterstaden istället för innerstaden. Fortsätt att bygga staden utåt (i stället för inåt). Ytterstaden skulle må väl av förtätning, att där blir tät blandad stad med bra kollektivtrafik. Promenadstaden kan utvecklas här, men de gröna kilarna får inte byggas igen. Promenadstaden bör kompletteras med bra kollektivtrafik. Ytterstaden skulle kunna bli en tät promenad- och spårvägsstad med utgångspunkt i kollektivtrafikens ryggrad, tunnelbanan och pendeltågen.

Områdesplaner istället för frimärksplaner
Förutom i stadsutvecklingsområdena upprättas en mängd detaljplaner för enskilda projekt. För att åstadkomma en bra och långsiktigt hållbar helhetsmiljö anser vi att man bör upprätta områdesplaner eller översiktliga utredningar, som bör vara utgångspunkt för detaljplaneringen och diskuteras med medborgarna. T ex borde en områdesplan för Västra Klara ha föregått det lösryckta projektet Stockholm Waterfront, som fått en helt ny skala, som är förödande sett från Riddarfjärden. Än finns chansen att göra en områdesplan för Västra City.

Kvalitetsprogram
Detaljplaner och områdesplaner bör kompletteras med s k kvalitetsprogram, som stadsbyggnadskontoret har utarbetat en utmärkt arbetsmetod för.

Nya byggnader bör anpassas till helheten – skärp bygglovgranskningen
Bra att det i föreslagna riktlinjerna anges att gestaltningen av ny bebyggelse vid förtätningar bör utgå från befintliga kvaliteter. Däremot anser vi inte att ny bebyggelse nödvändigtvis måste utformas så att den blir tydligt urskiljbar i stadsbilden. I stället är det viktigt att nya hus tar hänsyn till och anpassas till den omgivande bebyggelsen. Att en byggnad är ny syns ändå, detta behöver inte   framhävas.

Som ett (av tyvärr alltför många) skräckexempel på bristande anpassning till omgivningen kan nämnas det hus som ersatte ”Folkanhuset” vid Östermalms-torg där fasaden fått glasskivor med fläckar, som ser ut som en felleverans. Vid bygglovgranskningen måste högre krav ställas. Här måste Arkitektur i Stockholm utformas för att vara ett stöd.

Variation bör inte överdrivas
Att husen ritas av olika arkitekter och att man strävar efter variation i arkitekturen kan gå till överdrift. Ett exempel på detta är förslag till detaljplan för Norra Djurgårdsstaden etapp 2, norra 2.  Det som illustreras där är hur en blandning av stilarter, husutformning, material, hushöjder och proportioner kommer att resultera i en mycket dålig stadsmiljö som avskräcker.

Precisera hög kvalitet
Arkitekturprogrammet bör vara mer preciserat. Hög kvalitet bör formuleras mer konkret. T ex bra hållbara material, färg och form som ges en bra helhetsmiljö.

Sammanfattningsvis anser vi att Arkitektur Stockholm är ett lovvärt dokument men det behöver bearbetas, förtydligas och konkretiseras för att bli användbart för byggherrar och arkitekter. I nuvarande skick är det lite för vagt och i vissa delar motsägelsefullt.

För dålig presentation av programmet under samrådet
Samhällsdebattörerna är ett antal personer, arkitekter, ingenjörer och före detta politiker, som i ett tiotal år träffats kontinuerligt för att diskutera planering i Stockholmsregionen. Vi gör studiebesök, går på föredrag och debatter och träffar ansvariga tjänstemän för att diskutera stadsplanering och byggande.

Nu senast har vi samhällsdebattörer engagerat oss i stadens program Arkitektur Stockholm som varit på remiss. Vi blev besvikna när vi besökte utställningen på Kulturhuset, som visade sig vara en lös tyckarverkstad. Vi fann inte någon information eller bildvisning om programmet (endast en skrift som vi fick be om). Inget samrådsmöte var planerat. Endast några få debatter, som utannonserades väldigt sent. Som tur är fick vi tillfälle att träffa stadsarkitekten, som vi hade en intressant diskussion med.

Vi ser väldigt positivt på stadens initiativ till att formulera ett program för stadens gestaltning och att man vill diskutera detta med medborgarna. Synd därför att man inte kunnat leva upp till målsättningen eftersom informationen  varit så dålig och att remisstiden är så kort (endast fyra månader i huvudsak under sommaren). Och vilka var remissinstanserna? En viktig sådan, som visar sig ha glömts bort, är Stockholms Arkitektförening , vars medlemmar i många fall förväntas forma framtidens arkitektur i Stockholm.

Reparera det dåliga samrådet. Ordna en ny ordentlig utställning och informations – och debattmöte
I förordet till Arkitekturprogrammet står det – ”I samrådet är angeläget att så många som möjligt, med olika roller, erfarenheter och värderingar, kommer till tals.” Stadsbyggnadskontoret redovisar stolt att ”utställningen” på Kulturhuset besöktes av ca 10000 besökare. Men tyvärr fanns där ingen information om Arkitekturprogrammet, annat än programskriften, som är svårtillgänglig för allmänheten.

Vi anser att ett nytt reviderat program ”Stadsbyggnadsstrategi för Stockholm” bör ställas ut och tydligt presenteras. Information och debatter med olika teman bör arrangeras. Först därefter (kv2, 2012?) kan programmet tas upp i stadsbyggnadsnämnden för beslut. Även om det sägs att programmet löpande ska revideras, så bör det från början vara ett hållbart dokument med bred konsensus. Detta är en alltför stor fråga för att jäktas fram till en strategi, som riskerar att inte bli så bra som den förtjänar!

För gruppen Samhällsdebattörerna

Per Linder                   Ulla Joneborg               Samuel Strandberg
Ark. SAR/MSA             Ark. SAR/MSA               fd. vice ordf i KF i Sthlm

Charlotte Holst            Hans Jensfelt               Svante Forsström
Ark. SAR/MSA             Ark. SAR/MSA              Ark. SAR/MSA

Bengt Edlund      
Ark. SAR/MSA          

 

 

 

 

 

 

                   

 

 

Jättebra att fp vill debattera Stockholms utveckling och är emot höghus t ex. Men det verkar inte särskilt seriöst av majoriteten i Stadshuset att säja att man vill diskutera och ha debatt om Stockholms framtid vad gäller arkitektur och stadplanering under så kort tid, från 14 juni (då utställningen på Kulturhuset som inte var någon utställning utan ett hån mot alla intresserade, öppnade för allmänheten) till 20 september. Under sommaren är många bortresta. Föreningar hinner inte utlysa möten eller ordna diskussionsträffar.
Om fp menar allvar borde de se till att remisstiden förlängs med minst ett halvår. Dessutom borde informationen om Arkitektur-Stockholm var mycket mer omfattande.
Charlotte Holst

Stadens utställda förslag Nya Slussen har efter samrådsförslaget genomgått ett flertal förändringar till det bättre, i första hand genom att de omfattande, skymmande husvolymerna på Södermalmstorg reducerats.

Men förslaget har fortfarande en rad allvarliga brister:

Det historiska näset mellan Södermalm och Gamla stan finns inte kvar.

Den enda gigantiska trafikbron från Skeppsbron upp mot Slussen blir alltför dominant.

Trafikbron medför en oacceptabel stor utfyllnad i Strömmens vatten.

Trafiklösningen innehåller två trevägskorsningar, en vid Gamla stan och en uppe på Södermalmstorg, som båda med sina trafiksignalsregleringar kommer att orsaka oaccep-tabla bilköer med avgaser och konflikter med gång- och cykeltrafik. Munkbroledens inklämda läge medför att trevliga, södervända vistelseytor inte kan skapas intill husen i Gamla stan. Bussar kommer inte att kunna vända. Det är bakvänt att stadens politiker beslutat att låsa en viss trafiklösning innan förslaget i sin helhet kan anses vara klart!

Tillgängligheten från Gamla stan för gående och cyklister är dålig och med oacceptabla lutningar. Den långa gång- och cykelbron utmed T-banebron är otrygg.

Gående mellan Slussen och Gamla stan i det nedre planet kommer under många slussningsmånader att behöva vänta på broöppningar.

De skapade vattenytorna är för stora och de smala vistelseytorna däremellan är ointressanta, vad ska människorna göra på det nedre planet?

Då gående från Gamla stan möts av ett gigantiskt, oskönt och avvisande trapparrangemang med ca 4 våningars nivåskillnad, som större delen av året och dygnet kommer att vara i skugga, vilket bekräftas av planförslagets solstudiebilaga. (Det soldränkta perspektiv från Gamla stan som presenteras verkar gälla tidig sommarmorgon vid 06-tiden!)

”Glashusen” uppe på Södermalmstorg kommer inte att vara osynliga utan skymmer utblickar. Tag bort dem.

Bebyggelsen på Stadsgårdskajen framför KF-husen och glashuset är störande och får en oskön, avhuggen avslutning mor väster, vilket privata framtagna perspektiv visar.

Den insprängda bussterminalen får ett otrivsamt läge med lång gångväg till T-bana

Utställningen strider mot PBL.  Kommer hänsyn att tas till nu inkomna synpunkter?
Efter samrådet har en stor mängd förändringar gjorts. Sannolikt kommer inkomna synpunkter att medföra behov av nya, större revideringar, vilket borde insetts i förväg. Planförslaget måste då ställas ut på nytt.

Om staden verkligen fortfarande är intresserad av medborgarnas synpunkter, vilket man säger sig vara, så hade det varit mer demokratiskt och i enlighet med PBL att kalla det nu utställda förslaget för ”Förnyat samråd”, varefter utställning kunnat ske, dvs som nu troligen ändå måste göras. Men intresset för synpunkter finns knappast i detta skede eftersom det på hemsidan anges både ”Vanlig fråga: vad händer med inkomna synpunkter?” och Svaret: ”de redovisas inför fullmäktiges beslut”, dvs staden kommer inte att ta någon hänsyn till förslag till ändringar som nu inkommer!!

Alternativa förslag löser de påtalade bristerna mycket bättre! Utred väsentliga frågor först!
Både förslagen ”KulturSlussen” och ”Ny syn på Slussen” löser flera av bristerna i det utställda förslaget på ett mycket bättre sätt. Gör stopp i planprocessen och utvärdera och kostnadsberäkna dessa förslag och ställ i jämförelse med stadens förslag! Gör en sammanställning av kostnader och tidsaspekter för upprustning kontra tunnelförläggning av befintlig T-bana, ny T-bana till Nacka, behovet av bussterminal vid Slussen, upprustning av Saltsjöbanan m. m. Så handlar en framsynt stad, som vill vara ”miljöpolitiskt i världsklass”, och dess politiker!

Per Linder, arkitekt SAR/MSA [email protected]
Ulla  Joneborg, arkitekt SAR/MSA [email protected]
Charlotte Holst, arkitekt SAR/MSA [email protected]

 

 

 

Planförslaget för området Norra II i Norra Djurgårdsstaden (det mellersta av västra delen utmed Husarviken) innebär att 560 lägenheter kan byggas här. Jag tycker att planens struktur med bebyggelsen i kvartersformer är bra. Det är positivt att lokaler kan inrymmas i bottenvåningarna och att man redan på detta stadium planerar för en livsmedelsbutik och en förskola i området.

Beträffande den föreslagna bebyggelseutformningen anser jag att det som illustreras ser alldeles för plottrigt ut. Jag tycker att hushöjden varierar alldeles för mycket, från fyra till åtta våningar.  Det är positivt att flera byggherrar ska bygga olika delar av området. Men då måste stadsbyggnadskontoret göra en plan som håller samman arkitekturen och stadsplanestrukturen och ange enhetliga faktorer för t ex takutformning, byggnadshöjd, material, färg. Utöver detta tycker jag att alltför många byggnader som illustreras har låg arkitektonisk kvalitet.

Det är min förhoppning att stadsbyggnadskontoret bearbetar planen och stramar upp bebyggelseutformningen i det kommande i kvalitetsprogrammet. Annars är risken att Stockholms höga anseende när det gäller stadsplanering kommer i vanrykte

Charlotte Holst planarkitekt f d på Stadsbyggnadskontoret

”Därför måste stockholmarna vara med i arbetet kring stadens utveckling”

Publicerad 2011-05-31 22:31 i DN

Nyligen presenterades resultatet av arbetet med Arkitektur Stockholm, vilket kommer att gå ut på samråd under sommaren. Arkitektur Stockholm är en strategi för stadens gestaltning som beskriver hur arkitekturen kan användas som verktyg i stadens fortsatta utveckling. Förslaget innehåller många bra idéer på områden som är viktiga för Stockholms utveckling, men på vissa områden faller den platt.

Tyvärr, har inte den insikten präglat alla förslag och beslut de senaste åren. Att förstöra Riddarfjärdens vattenspegel genom förslag på ett flytande hotell, okänsliga förtätningsförslag på parkmark eller mycket höga hus i känsliga miljöer är några exempel på spektakulära men illa genomtänkta byggprojekt.

Det ursprungliga Slussenförslaget hade till exempel flera brister som tack vare Folkpartiets starka synpunkter nu omarbetats till det bättre. Vi accepterar varken skyskrapor i den centrala stenstaden eller att byggnadsordningen (vilken ger vägledning för hur plan- och bygglagens allmänna regler om stadsbild, byggnaders egenart och helhetsverkan, miljövärden m m ska tillämpas i Stockholm) slopas, vilket vissa partier argumenterar för.

Vi är också oroliga för att Stockholms city nu ”jäser” på höjden i exempelvis Klarakvarteren, där avsaknaden av ett helhetsgrepp över området leder till att det på vissa hus byggs på flera nya våningar medan andra har kvar samma byggnadshöjd.

Det är därför glädjande att stadsbyggnadsborgarrådet vill öka helhetstänkandet kring stadens utveckling. Vi vill dock gå ett steg längre och ta fram heltäckande program för stadsdelarna, i både innerstaden och ytterstaden, för att beskriva hur de kan utvecklas.

Ska vi utveckla Stockholm på ett klokt och hållbart sätt krävs det att vi nu tar ett helhetsgrepp, och att strategin Arkitektur Stockholm inkluderar lokala områdesplaner över innerstadens och ytterstadens stadsdelar. Dessa program bör utgå från byggnadsordningens sätt att förhålla sig till de karaktärsdrag som ger Stockholm dess skönhet. Det är först i en sådan genomtänkt stadsplaneringsstruktur som djärv och nyskapande arkitektur kan få sin rätta plats, när vi bygger för de kommande århundradena. Ska vi bygga mycket måste vi bygga smart.

Precis som stadsbyggnadsborgarrådet anser vi att det är viktigt med ett fördjupat samarbete mellan alla berörda intressenter när staden växer och utvecklas. Men viktigast av allt är inte samråd med byggbranschen, det är samråd med stockholmarna! Stockholmarna ska självklart vara med och bestämma över sina bostadsområden. Vi välkomnar därför förslaget i Arkitektur Stockholm om att staden ska bredda sin dialog med invånarna, bland annat genom att staden utvecklar nya former för kommunikation. Till exempel föreslås att användandet av sociala medier i dialogarbetet i olika stadsutvecklingsprojekt utvecklas. Det tycker vi är en bra idé. Men vi tror att en annan sak är än viktigare.

Vi vill att stockholmarnas alla åsikter ska tas in mycket tidigare i processen än i dag, både när det gäller att planera nya och förtäta befintliga områden. Konflikten mellan det nya och det gamla Stockholm behöver inte vara så hård som den ofta blir. Vi är övertygade om att vi genom ett mer öppet förhållningssätt kan hitta de gemensamma nämnare som trots allt ofta finns hos dem som är starkt engagerade för sin stadsdel. När olika synsätt redan på ett tidigt stadium diskuteras i ett öppet samtal mellan stockholmarna, byggherrarna och stadsplanerarna kan många av de motsättningar som i dag uppstår undvikas. Vår förhoppning är att en öppen medborgardialog gör det möjligt att hitta en gemensam berättelse om det område eller stadsdel som ska utvecklas. Stockholm är en levande stad som måste förändras med nya tiders behov, men det ska ske med beaktande av stadens själ och stockholmarnas kunskap och kärlek till sin egen stad.

Vi kommer nu som ledande företrädare för Folkpartiet i de stadsutvecklande nämnderna att inleda ett brett arbete kring Arkitektur Stockholm där stockholmarna är välkomna att delta via en öppen samrådsprocess på webben (http://fpstockholm.wordpress.com).

Redan nu vill ange några riktlinjer:

• Vi menar att staden måste ta fram lokala områdesplaner för både innerstadens och ytterstadens stadsdelar. Endast om vi tar ett helhetsgrepp kring stadens utveckling kan vi klara att hålla hög kvalitet när vi bygger mycket under kort tid.

• Stockholms stadsplaneringsprocess måste bli mer lyssnande på ett tidigare stadium, bland annat genom att pröva nya planeringsmetoder tillsammans med invånarna (till exempel genom att utöka användningen av sociala medier). Stockholm är till för sina invånare. Det är trots allt stockholmarna som bor, arbetar och tillbringar sin fritid i staden. Därför ska de givetvis vara med från första början när vi utvecklar staden.

Om vi menar allvar med att vi vill bygga en skandinavisk världsstad för framtiden är detta två av flera aspekter som vi som ansvarstagande lokalpolitiker måste ta hänsyn till.

Daniel Forslund (FP)gruppledare exploateringsnämnden, Mark Klamberg (FP)gruppledare trafiknämndenBjörn Ljung (FP) gruppledare stadsbyggnadsnämndenMadeleine Sjöstedt (FP)kultur- och fastighetsborgarråd

Bostadshusets höjd bör minskas betydligt. En plushöjd på 190 meter är helt oacceptabel (172 meter över husets marknivå, 47 våningar). Ett så högt hus är mycket främmande i Stockholm och skulle få en mycket negativ påverkan på stadsbilden och på Nationalstadsparken. Om planförslaget förverkligas införs i Stockholm en ny höjd på höga hus som avviker från den hittills rådande. Risken med att bygga ett så högt hus är att det kan bli prejudicerande. Som jämförelse kan nämnas att Wenner-Gren Center är 74 meter högt, Skatteskrapan 84 meter och de nya höghusen på nordvästra Kungsholmen ca 80 meter.  Kaknästornet är 154 meter högt.

De planerade Tors Torn vid Norra Stationsområdet är 150 meter höga, vilket stadsbyggnadskontorets planarkitekt ser som måttstock för Stockholms skyline. - Den sakrala europeiska höjdtraditionen med det absoluta taket 150 meter är en gestaltningsmässig ram och trygghet för den adekvata stockholmssiluetten, skriver Alexander Wolodarski i Samfundet S:t Eriks årsbok 2010. Det bör påpekas att flertalet stockholmare tycker att Tors Torn är alldeles för höga.
Charlotte Holst, ordf i Föreningen Östermalm (stadsdelens hembygdsförening)

 

”Endast tillväxt kan klara klimat och miljö” är rubriken på en debattartikel i DN den 28 november av Tällberg-stiftelsens ordförande Bo Ekman.

Både rubrik och artikel ger uttryck för den aningslösa, nästan religiösa, tron på tillväxten  som ett allt överordnat mål och verktyg för våra strävanden.

 I själva verket förhåller det sig precis tvärtom. Tillväxten måste betraktas som ett hot. 

Grunden till detta hot är befolkningstillväxten som leder till  en skenande urbanisering med stadsområden där levnadsförhållandena är omänskliga.

Enligt prognoser kommer 90 procent av människorna att leva i städer vid kommande sekelskifte mot 50 procent nu. Urbaniseringen är som en giftig mögelsvamp som växer ut över planetens yta i form av ändlösa och tröstlösa slummer. De som tvivlar på denna beskrivning rekommenderas besök i Mumbai, Cairo, Mexico city, Lagos eller Sao Paulo för att nämna några exempel.

Tillväxten/urbaniseringen skapar svåra eller obotliga problem. Mest akut torde vattenbristen vara. En växande andel av storstädernas befolkningar får redan nu nöja sig med att ha vatten i kranarna endast ett par timmar per dag. Bristen på vatten gör sig kännbar även i så kallade utvecklade länder, och storstädernas vattentäckter och recipienter blir alltmer mättade med avloppsvatten. Themsen, Londons välkända flod, är nu så förorenad att även roddtävlingar på dess yta visat sig vara hälsofarliga för roddarna.

 Den ständiga och eftertraktade tillväxten av produktionen(BNP) skapar  avfallsmängder som blir alltmer ohanterliga, och luftföroreningarna utgör en påtaglig hälsorisk i de flesta storstäder.Att föda en ständigt växande befolkning blir allt svårare, vilket oundvikligen leder till högre livsmedelspriser, främst till men för de fattiga..

 Även ”tillväxtkramare” som Bo Ekman är tveksam inför utvecklingen. ”Vi måste ta hänsyn till den ekologiska bärkraften för framtida produktion och expansion. Hur länge vågar man såga i den gren man sitter på?”frågar han ängsligt i ett ögonblick av klarsyn. ”Det finns gränser som är absoluta, i naturen och i människokroppen”.

Så sant! 

Våra politiker undviker dock att behandla dessa frågor, man hänger sig i stället åt att en vansinnesdans kring guldkalven (BNP-tillväxten) i en aningslös framtidstro.

 Debatten bör handla om hur vi skall kunna skapa ett samhälle och en livsstil som är anpassad till ekologiska realiteter.  Om man misslyckas med detta  och fortsätter med att utplundra planeten,  kommer 2000-talet att få uppleva ett antal ekologiska katastrofer.

 
Samuel Strandberg, f.d. kommunalpolitiker

2010-12-06

Farstavägen 37 12334 Farsta
tel 08-604 29 24

 

STOCKHOLM IDENTITY Pressmeddelande 10-07-20

Kända internationella experter synar Stockholms stadsplanering

Bakgrundbeskrivning:

Den 15 de augusti börjar Stockholms nya stadsarkitekt Karolina Keizer sitt arbete på Stadsbyggnadskontoret. Förväntningarna på henne är stora. Hennes viktigaste uppgift blir att ta vara på och utveckla de stora värden som ligger i Stockholms berömda stadsbild och samtidigt skapa bästa möjliga förutsättningar för goda livsbetingelser och ekonomisk tillväxt. En viktig del i detta är arbetet med ett rarkitekturpolitiskt program.
Här några av de åsikter som framfördes

Min slutsats av den Sverigebild som vaskats fram ur flertaliga undersökningar är att Stockholms mänskliga proportioner med långsiktigt hållbara och vänlig'!l byggda miljöer beundras allra mest och är därför det allra viktigaste att bevara sa Olle Wästberg.
Hur vi ens kann tänka oss att aventyra upplevelsen av Gamla stans siluett, stadshuset och Slottets magnifikt fria placering genom fler höghus som Tors tom eller andra n)K)ch påbyggnader}som kommer att teckna sig ovanför dem lade Olle Wästberg till. Gamla stans integritet hotas dessutom av Slussenförslaget eftersom sambandet med omgivande historiska bebyggelse klipps av, en väsensfrämmande ny bebyggelse tränger sig på och att de storskaliga trafiklederna får inkräkta än mer på stadsrummet.

Ni har farit illa med Stockholm sade Wilfried Wang och pekade på Klara sjös dalgång med det nya hotellet bakom stadshuset och på hur vi låtit infrastrukturen så totaltdominera.

Alexis Pontvik konstaterade att som det planeras vid Slussen och utefter Klara sjö ser Stockholms nya karaktärsdrag i stället ut att bli höga betongbarriärer mot vattnet Hur gärna man än vill och hur mycket man än anstränger sig

Åtgärder att motverka klimatförsämringen måste alltid utgå från stadsområdet som helhet sade miljö och klimatexperten Matthias Rudolph.

Mikael Sundman konstaterade att höga hus är mycket ineffektiva, d v s ett dyrt sätt att åstadkomma och förvalta bostäder och lokalyta. De bidrar inte som påstås till gatulivet och ger blåst och skugga. Lagstiftningen skyddar inte tillräckligt möjligheten att uppleva topografin och viktiga värden hos enskilda stadsdelar eller hos staden som helhet i sitt sammanhang eller på håll. Detta föranledde Edinburghs stad att påbörja en studie av vilka vyer som är värdefulla och varför berättade Adam Wilkinson.

Erland Ullstad tryckte på att behovet av att nytillskott i staden måste studeras i sammanhang med den befintliga bebyggelsen på ett betydligt mer seriöst sätt än som görs idag så att de upplevs som självklara och berikande i sin omgivning.

Vad har Ni egentligen för planeringsinstrument frågade Wilfried Wang? De för det slutliga resultatet grundläggande besluten verkar fattas på ett underlag som varken allmänhet eller faktiskt också beslutsfattarna förstår konsekvenserna av. Och hur presenteras alternativen?

Kontakt: Catherine Paues v Arnold CatherinerU'Jordberga.sc + 46 70 1600402, Kerstin Westerlund Bjurström Kerstin. Westerlund({liicomos.org +46 70 5124826Bilaga

I Stockholm behöver vi med all sannolikhet förbereda oss på en mycket lång period av kanske än kraftigare utveckling än idag för att ligga väl till

Vald inriktning är inte heller självklar ur ett ekonomiskt, ekologiskt eller socialt perspektiv. Någon bred debatt om alternativ har inte förekommit i samband med översiktsplanen för Stockholms kommun. Än mindre har den fÖlts för storstadsområdet som helhet d v s inklusive de sexton övriga

Stockholm är idag extremt monocentrisk och saknar publikdragande och intresseväckande mötespunkter och monumentalarkitektur av världsklass utanför innerstaden. Lyfter vi blicken till att omfatta hela staden finns det en stor potential att skapa attraktiv tät urban miUö också i delar av ytterstaden. Bilberoendet där är stort. Segregationen är oroande. Koncentrationen av trafikrörelser in mot centrum är svårlöst. För att åtgärda detta krävs en ny syn på helheten där såväl för hela staden ) gemensamma kvaliteter som de olika delarnas speciella kvaliteter utvecklas. En ny syn med den ideala'<storstaden som ett nätverk av stadskärnor är på väg att utvecklas inom ledande kompetenscentra för stadsplanering.

De krafter som fört med sig önskemål från många beslutsfattare om ett högexploaterat stadscentrum i Stockholm med skyskrapor, mastodontbyggen och spektakulär arkitektur på känsliga platser får ta över. Det motiv som används flitigast är att därmed sätta Stockholm på världskartan, att visa att man. är modern och ser med tillförsikt på framtiden. Att stärka Stockholms position på den globala arenan ( och att locka till sig internationeJJt kapital är självklart nödvändigt. Frågan är om det inte får motsatt

Hemmablindheten vad gäller Stockholms stora värden är uppenbarligen stor. Avsikten med seminariet var att bidra med ett internationellt perspektiv på vad som borde vara grundläggande för att uppnå en optimal utveckling av Stockholm som helhet.

Två centerpolitikerr från Stockholm, Gustav Andersson och Per Ankersjö har i ett inlägg på DN Debatt den 31 augusti pläderat för en snabb fortsatt utbyggnad av Stockholms tunnelbana. Man menar att detta är nödvändigt med hänsyn till regionens snabba förväntade tillväxt. Man påpekar att regionens  befolkning har vuxit med 600 000 personer på de senaste trettio åren och att en liknande tillväxt kan emotses fram till år 2030.

Herrar Andersson – Ankersjö välkomnar denna utveckling som man menar skall leda till att  regionens konkurrenskraft ökas och locka till  en fortsatt befolkningstillväxt. De är tydligen medvetna om att en sådan tillväxt kan vålla problem, som dock skulle kunna motverkas bland annat  genom fortsatt utbyggnad av tunnelbanor.

Vid sidan av klimatförändringen är urbaniseringen  mänsklighetens största hot. Antalet miljonstäder i världen ökar ständigt och flera av dem kämpar redan nu med mycket svårlösliga miljöproblem. Det handlar om brist på dricksvatten, svåra föroreningar av vatten och luft, växande berg av avfall, otillräckliga eller obefintliga avloppssystem, kaotiska trafikförhållanden, bristande hälso-och sjukvårdsresurser, enorma slummer,  bostadsbrist och ständig tillströmning av flera människor. Redan nu bor hälften av världens människor  i städer. Städer som Cairo, Delhi, Mumbai, Mexico city, Lagos och

Sao Paolo är bara några skräckexempel. Listan kunde göras mycket längre. Även London står inför stora problem när det nu visar sig att även Temsen har blivit en hälsorisk för de närboende.

Stockholmregionen, som liten storstad, har ett förmånligt läge med- som det verkar – betryggande miljömarginaler på de flesta områden.  Den naiva och aningslösa  tron på en ständig tillväxts välsignelser är tyvärr en vanlig inställning även bland våra politiker, och man avstår från att ta ett längre perspektiv. Hur vill vi att Stockholmsregionen skall se ut vid nästa sekelskifte om 90 år? Är idealet en miljonstad om 4-5 miljoner och en helt urbaniserad  Mälar-dal?

Har vi någon möjlighet att styra utvecklingen och åstadkomma en region av måttlig och hållbar storlek? Det är sådana frågor som man borde diskutera på det politiska planet och inte bara  som nu i aningslös tillväxtberusning åka med  på den forsande urbaniseringsfloden.

 

Samuel Strandberg, f.d. kommunalpolitiker

Farstavägen 37

123 34 Farsta

Tel 076 102602 3

Medlem i samhällsdebattörerna 

 

 

---

 [S1]

Städer som Paris och Köpenhamn har valt att behålla den europeiska stenstadens siluett. På samma sätt vill vi värna om den lägre bebyggelsen och de karakteristiska kyrktornen i Stockholms centrala delar, skriver Lotta Edholm (FP) som sitter i stadsbyggnadsnämden i DN 2010-05-27

I Folkpartiets vision finns det ingen motsättning mellan höga ambitioner i bostadsbyggandet och ansvarstagandet för stadens skönhet och dess kulturhistoriska värden. Utvecklingen ska ske med respekt för stadens siluett, karaktär och kulturmiljöer. Därmed skiljer vi oss både från dem som i varje läge säger nej till varje nytt hus som ska byggas och varje väg som ska dras fram och från dem som är beredda att bygga stort och högt utan hänsyn till den omgivande miljön.Samtidigt som nya områden skapas vill vi värna de unika kulturmiljöerna och stadens silhuett. I den centrala staden bör den speciella vyn med den lägre bebyggelsen och de karakteristiska kyrktornen bevaras. Det innebär att bebyggelsens nivå på Norrmalm, Östermalm och största delen av Södermalm samt centrala Kungsholmen ska värnas. Stockholms gamla stadskärna ska fredas från höghus.Högkvalitativ och samtida arkitektur förutsätter på inget sätt höga byggnader i kontrast med den omgivande kulturmiljön. Däremot kan den tillsammans med sin omgivning skapa injektioner till stadsrummet som väcker tankar, skapar inspiration och en stad som är så oändligt mycket mer än sina beståndsdelar.

Städer som Paris och Köpenhamn har valt att med mycket höga ambitioner för stadsbilden också behålla den europeiska stenstadens siluett. Högre hus byggs i nya områden utanför stadskärnan, som La Défense, en futuristisk dröm strax väster om Paris gamla kärna. De nya byggnader som uppförs i kärnan på dessa städer är på inget sätt pastischer på ett redan trött uttryck utan tänjer gränserna för våra förutfattade idéer om vad modern arkitektur är.

I Svenska Dagbladet den 31 maj 2010 försvarar chefredaktören för tidningen Arkitektur Olov Hultin Slussenförslaget. Han menar att man bör se möjligheterna i Foster + Partners förslag. Detta illustrerar han med ett perspektiv från Södermalmssidan med Katarina hissen i förgrunden som är totalt missvisande. Proportionerna är förvrängda och det ser ut som om Södermalmstorg är lika stort som Piazza San Marco. 

I tidningen Arkitekten nr 5/2010 försvarar arkitekt Svante Berg, chef för Berg Arkitekter, samrådsförlaget. Slussen är ett sagolikt projekt skriver han. - Ingen av oss är någon kompromissarkitekt men vi lyssnar. Det är tecken på styrka, skriver han. Självklart vill kontoret fortsätta att arbeta med Slussen. Vilket arkitektkontor vill inte det. 

I maj kom beskedet från kommunstyrelsens ordförande Sten Nordin att byggnaden norr om torget ska utgå för att bevara utsikten. Det är många som vill ta åt sig äran av detta beslut.
 
"Nu intar vi barrikaderna" är rubriken på en mycket läsvärd artikel om den förvandling och förvanskning av Stockholms stadsbyggnad som nu pågår. Det är professorn i Arkitektur på KTH Alexis Pontvik som skriver i tidningen FORM nr 3/2010. Han är arg. Och han vet vad han talar om. Han har studerat Stockholms stadsbyggnadshistorik sedan länge och även arbetat som konsult åt stadsbyggnadskontoret  med bl a Hammarby Sjöstad och Lindhagen. Han vann den första tävlingen om Slussenombyggnaden. Tyvärr gick man inte vidare med detta förslag.  

Pontvik är rädd för att Stockholm ska bli ett nytt Singapore. - Vi befinner oss mitt i ett paradigmskifte. Girighetens arkitektur tar över staden. - Stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal vill ha ett Stockholm i världsklass. Men Stockhom har redan världsklass, skriver Pontvik. Mest upprörs han över Norra Stationsområdet med sina jättelika nytillskott. Alldeles för höga hus och alldeles för tätt.  Ja, han har alldeles rätt. En helt ny skala håller på att införas i Stockholm. Tors Torn är lika höga som Kaknästornet.



  

Politikerna har lyssnat på den kraftfulla opinionen och förstått att stadsbyggnadskontorets förslag till nytt Slussen är för kompakt och stänger utsikten. Därför bearbetas nu remissförslaget. Byggnaden i mitten framför Södermalms Torg ska utgå och övriga byggader bli lägre. Hoppas också att antalet körfält på nya bron till Skeppsbron minskas. Se modellbilden! Cykelbanan utmed järnvägen bör flyttas till gångbron. Mycket trevligare att cykla där. Vem vill cykla utmed en järnväg? Att behöva cykla en omväg till nya Slussbron, som föreslås, är inte bra.

Stadsbyggnadsnämnden har fattat beslut om att Lindgården på Djurgården ska rivas och att en för hög hotellbyggnad ska byggas på platsen. I detta fall har man inte lyssnat alls. Alla remissvar från förvaltningar, organisationer m fl har motsatt sig förslaget. Den enda remissinstansen som var för var exploateringkontoret.